Lat: N 58º 33' 47.30" Long: E 13º 21' 3.62"
Soldattorpet Åtorp 399 i Västerplana
Fem  soldattorp har funnits i Västerplana, men endast Åtorp är i ursprungligt skick. Det gamla soldattorpet är från 1700-talet ägs av Skattegården i Västerplana och nyttjaderätt av hembygdsföreningen

Boende

Torpet har 85 cm tjocka murar av kalksten och skorsten av täljsten, en kammare med kök samt en vind, till byggnaden fanns även tidigare en ladugård. I denna primitiva miljö utan värme och vatten levde människor fram till år 1931.

Som många andra byggnader har torpet fått namn av de personer som bott eller haft någon anknytning med torpet. Sextustorpet, Lurestorpet och Garbotorpet är några av de namn som finns sedan tidigare, men det riktiga namnet är Åtorp nr 399.
Soldaten Jonas Gustaf Sixtus som bodde i torpet i slutet på 1800-talet tjänstgjorde som soldat vid Kongl. Skaraborgs regemente Höjentorps Compani var den sista soldaten i torpet, han var dessutom stenhuggare och auktionsutropare. År 1891 emigrerade Jonas med fru och yngsta dotter till Amerika där några av parets söner redan fanns.

Lovisa och Gustaf Johansson (Greta Garbos farföräldrar) bodde som i torpet efter Sixtus. Gustaf var stenhuggare och mer känd under namnen ”Örn-Gustaf” eller ”Lures-Gustaf”, av namnet att döma var han inte så noga med sanningen. Hustrun kallades ”Örna-Lisa” eller ”Luresa” och torpet Lurestorp. Paret var strävsamt, födde och fostrade nio barn på det  lilla torpstället. Den äldste sonen Sven flyttade till Stockholm och blev ölutkörare, där blev han ihop med Greta Garbos mor  och fick dottern Greta Lovisa Gustavsson, år 1922 tog Greta tog artistnamnet Greta Garbo. Gretas föräldrar levde inte ihop.
Lovisa Johansson blev änka år 1908 och hon försörjde sig delvis genom att gå runt i bygden och hushålla för ensamstående. Fram till år 1931 bodde Lovisa i det lilla torpet , det sista året bodde hos sin dotter och hon avled år 1932.

Det lilla torpet sov en lång törnrosasömn under en lång följd av år och sedan 1950-talet nyttjas det av Kinnekulle hembygdsförening ägare är Skattegården. Någon gång varje sommar öppnas dörrarna till torpet, då har besökarna möjlighet att få se det i sin helhet. Besökarna har även möjlighet att slå sig ner och dricka kaffe som serveras i skuggan av de stora träden.

Alla tror inte på historien om att den ”Gudomliga” hade sina rötter från Västerplana. Det är viktigt att en by får ha sin historia och kan inte motsatsen bevisas klart så är det nog sägnen som får avgöra sanningen och denna får leva vidare.

Som alla känner till så tvistar historikerna om såväl Sveriges rikes vagga som historien i Bibeln. Att en by får ha sin historia binder samman människorna i och från bygden så vi skall låta historien få leva vidare och torpet får ha sin själ.

1) Rote Ågården i Sil Socken 1798-1801
2) Rote Ågården i Sil socken 1769-1774 
3) Rote Ågården i Sil socken 1801-1818
4) Rote Ågården i Sil socken 1818- 1827
5) Rote Ågården i Sil Socken 1828-1849
6) Rote Storegården i Västerplana socken 1855-1886 Emigrerade 1891-04-10 till New York

Soldattorp
kallas ett torp om byggdes åt och användes av en indelt soldat. Ett soldattorp skulle enligt stadgan vara 8 * 4 meter och sju stockar högt (ca två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder men bekostades av roten som anställde soldaten. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används idag som sommartorp.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att ge plats åt sin efterträdare. Ofta låg torpen på rotens sämsta mark och skörden blev därefter. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel.

Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Roten hade en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.