Hönsäter säteri i Hällekis mfl
Ligger i Hällekis centralort, nuvarande huvudbyggnad byggdes 1667

Ingemar Ragvaldsson blev den förste i en lång släktkedja som kom att vara ägare av Hönsäter. Släktkedjan bröts inte förrän drygt trehundra år senare år 1796 då hovjunkare Bengt von Hofsten köpte Hönsäter.

Sätesgården Hönsäter var tidigt bebyggt. Hur huset sett ur före 1667 är inte bekant. Harald Stake som var riksråd lät bygga den nuvarande huvudbyggnad detta år 1667. År 1707 utbröt brand på Hönsäter och sju trähus på gården brann ner samt övervåningen på huvudbyggnaden. I samband med att friherre Harald Gustaf Stake ärvde Hönsäter 1746 lät han några år senare reparera gårdens corps-de-logi.

Riksrådet, friherre Harald Stake tillträde Hänsäter 1651, hur byggnaderna då såg ut är inte känt men den aktive adelsmannen var inte nöjd med dem. Han ville göra ombyggnader men anlitade inte någon arkitekt för detta utan gav de båda byggmästarna Arfwe Månsson och Christiern Johansson från Västerplana fria händer och direktiv allteftersom huset växte fram. Pga detta byggnadssätt bär inte Hönsäter några karaktäristiska drag från sin tid och liknar inte heller någon annan sätesgårds huvudbyggnad.

Harald Stake var en stark personlighet och det skiner igenom också när det gäller slottsbygget. han var tydligen inte direkt angelägen om att bygga ett slott som skulle överträffa alla andra utan önskade snarare bygga en mangårdsbyggnad med omkringliggande "servicehus" som tjänade sin funktion..

En karta, utförd 1689 av Lorenz Insulander, visar hur husen låg för trehundra år sedan och några större förändringar har inte skett genom åren.

Tidigare fanns förutom en trädgård också en uppodlad humlegård och två rud-dammar intill slottet..

Hovjunkaren Bengt von Hofsten började 1812 med en omfattande ombyggnad av Hönsäter. Exteriörs gavs huset en ny karaktär genom balkongernas tillkomst. Även vid denna ombyggnad anlitades inte heller någon arkitekt utan leddes av Bengt von Hofsten själv.

Betraktar man huvudbyggnaden på Hönsäter och jämför med Hellekis Säteri så finns vissa likheter, kanske sneglade von Hofsten på Tempelmans skapelse när han lät bygga om sitt residens. Bengt von Hofsten lät också uppföra de båda flygelbyggnaderna, hans initialer BvH syns på den västra flygelns gavel som byggdes 1807, den andra stod då klar. På samma plats fanns dessförinnan två flyglar byggda något århundrade tidigare.

I den östra flygeln fanns en bagarestuga inredd och ett brygghus. Den västra flygen var drängstuga och gästrum. År1807 byggdes även ett orangeri och ett drivhus som placerades i närheten av den västra flygeln. Ladugården som ligger parallellt med vägen är byggd 1750och de båda vinkelbyggnaderna med logar och lador mellan 1772 och 1773.

Förstugan på Hönsäter är troligen ganska lik sig från Harald Stakes dagar, en är ett stort kvadratiskt rum med kalkstensgolv med ätterna Stakes och Bielkes vapen inmurade i väggarna. Flera sådana vapenstenar finns i trapphuset. På väggen i övervåningen finns ett par hjorthorn som påminner om en tragisk händelse i den dåvarande djurgården. En hjort anföll och dödade två av gårdens anställda. Fjorton barn blev faderslösa. För att hedra männens minne lät Stake döda hjorten och skänka huden och köttet till fattiga underlydande.

I ett av gästrummen sägs det att Harald Stakes hustru Carin Bielke går igenom, hon beskrivs dock som en vänlig och oförarglig gäst och nattgästerna kan därför sova lugnt.

Källarvalven har gett upphov till många sägner. Det säg bl.a. att det finns en underjordisk gång under Kinneviken till Läckö, ingen har hittat denna gång så det är nog en sägen. Inte heller finns det något belägg för att Harald Stake tagit hjälp av krigsfångar när Hönsäter byggdes.

Trädgården, hagmarker och åkrar har sett i stort sett lika ut i trehundra år tillbaka, det vanliga är att marken brukar växla i användning men så är inte fallet med Hönsäter.

År 1526 skedde ett jordabyte med biskopen i Skara. Till Hönsäter lades också Sjörås kvarn. Den gränsade till Hönsäter. Kvarnen vid Sjöråsån har genom åren använts av gården för krossning av säd och malning av mjöl. Genom sekler har kvarnen byggts om och ändra till 1930 var den i bruk.

År 1873 köpte dåvarande ägare av Hellekis Säteri, kammarherren Carl Sköldebrand, Hönsäters säteri. Samma år bildade han Hellekis aktiebolag, som ägde bl.a. dessa båda egendomar.

År 1912 uppgick den totala jordarealen på Hönsäter till  2420 hektar - 860 var åkerjord. Till godset hörde alltså nära nog halva Kinnekulle och under sakkunnig  ledning bedrevs ett omfattande skogs- och jordbruk, till godset hörde också Högebo och Gössäter.

Under åren moderniserades ekonomibyggnaderna och maskinparken. På 1950-talet när disponent H. Seb. Tham var chef, skedde den största rationaliseringen. Det mesta av jordbruksdriften centraliserades till Högebo, som var den största gården. Där hade bolaget 160 mjölkkor i en modern ladugård. under förvaltaren Paul Olofssons ledning utökades gårdarna brukade areal genom att utarrenderade gårdar och torp togs under eget bruk.

1976 övertogs Cementas hela jordinnehav på Kinnekulle av Skara stiftsnämnd, som arrenderade ut Högebo till Råbäck. Russäter arrenderades till Trolmens egendom, Gössäter och Törnsäter till Magnus Olofsson. Gårdarna och Gum såldes via lantbruksnämnden för att lägga samman med andra gårdar där.

1932 lät dåvarande disponenten Nils Danielsen på Hönsäter anlägga en synnerligen vacker parkanläggning som helt ändrade den förutvarande trädgårdens karaktär. Det var stora breda gångar utmed vilka löpte ett par meter breda blomsterrabatter med mängder av perenna blommor - om våren tusentals lökväxter om sommaren olika sorters rosor och andra färggranna blommor - som det var en fröjd för ögat att promenera ibland.  På 1960-talet skövlades den vackra parken, gångar och blomsterrabatter lades igen och besåddes av gräs.

I den vidsträckta parken ligger Hönsätes vackra kapell, som uppfördes och skänktes till Österplana församling i samband med fusionen 1913. En stor del av inredningen skänktes på 1600-talet till Österplana gamla kyrka av Harald Stake.

Sedan 1976 har Hönsäter haft flera ägare och de senaste åren bedrivs omfattande restaurering