Årsmöte: Lördagen den 3 mars kl 14.00 i Medelplana bygdegård

Sjöfart och sjömän: Onsdagen den 19 april kl. 19.00 berättar Lars-Göran Nilsson om sjölivet och båtarna i Kinneviken. Samarbete med Vuxenskolan. Plats Medelplana bygdegård.

Vårrundan: Lör- och söndagen den 5 och 6 maj har Bruksmuseet , Stenmuseet och Eskilssons Kopparslageri i Medelplana öppet mellan kl. 10-18.

Kyrkogårdsvandring: Onsdagen den 9 maj kl. 18.00 på Medelplana kyrkogård i samarbete med Götene släktforskarförening

Bygdevandring: Tisdagen den 22 maj kl 18.30. Gröne skog. Parkering vid Såtavallen. Vandringsledare Ingrid Dahlberg. Tag med fikakorgen.

Falkängens dag: Onsdagen den 6 juni har Lägenhetsmuseet , Bruksmuseet öppet samt utställning av fotografier från Hällekis mm

Soldattorpet i Västerplana: Söndagen den 15 juli kl. 13.00-17.00. Visning av "Garbo-stugan" med kaffeservering och lotteri.

Bygdevandring: Lördagen den 8 september kl. 14.00 i Hällekis. Från Hönsäters hamn till Sjörås. Parkering vid Folkets Hus och i småbåtshamnen. Tag med fikakorgen.

Fototräff: Lördag och söndag den 20 och 21 oktober kl. 13.00 -17.00. I Medelplana  bygdegård. Tema "Stenens betydelse för människorna på Kinnekulle". Kaffeservering och lotteriförsäljning.

Genomförda aktiviteter 2011

Årsmöte: Lördagen den 12 mars kl. 14.00 i Medelplana Bygdegård. Årsmötesförhandlingar, kaffeservering, lotterier och föreläsning

Vårrundan: Lör- och söndag den 7 och 8 maj . Possiska skolan är öppen mellan kl. 13-18. Eva Roffey läser vid två tillfällen kl. 14 och 16 varje dag ur folkskolans läsebok. Stenmuseet vid Medelplana bygdegård och Bruksmuseet i Falkängen är också öppna för besökare.

Västergötlands hembygdsförbunds  den 15 maj 2011 årsmöte:
Biskop Erik Aurelius höll i gudstjänsten tillsammans med Carl-Henric Falkenberg.  Solosolist Lili Ann Johansson bjöd på skönsång och avslutade med Kinnekulle visan.
Tengelands stipendiet delades ut till Bernt Evertsson från Borås. Bernt har under många år dokumenterat bebyggelsehistoria. Bernt berättade han redan som ung pojke blev inspirerade av en man vid namn Karl Öman och att intresset sedan dess hållit i sig.  Under åren har han bl. a. skrivit böckerna ”Mellan skog och slättbygd. Byar och gårdar i Kärråkra, Möne och Vånga socknar 1540-1680”, ”Torp och backstugor i Möne socken”.  Kollekten som insamlades efter gudstjänsten gick till Tengelandsfonden och detta blev 4 877 kr.
Efter gudstjänsten gick färden över Högkullen mot Hellekis Säter växthus där deltagarna samlades till lunch, årsstämma, kåseri och modevisning av folkdräkter.  Hällekis Musikkår spelade för besökarna i väntan på registrering och lunchen som nalkades.   
Kommunstyrelsens ordförande Kenth Selmosson från Götene presenterade kommunen, näringslivet, turismen och mycket annat.   Kenth gav eloge till hembygdsföreningarna med sina eldsjälar där många jobbar i det tysta.
Till ”Årets hembygdsförening” utnämndes Södra Vings Hembygdsförening i Ulricehamns kommun. Ordförande Ingrid Öhlund tog emot priset och berättade att i år fyller föreningen 50 år och det jobbas på en sockenbok . Den 6-7 augusti i år hälsas intresserade från andra hembygdsföreningar välkomna.
Motiveringen till utnämningen var bl.a att Södra Vings Hembygdsföreningen har en stor bredd i sin verksamhet och hembygdsgården Bogastugan har blivit ett naturligt mötescentrum.
Till ordförande för årsstämman valdes Hugo-Jacob Hamilton från Hjälmsäter.
Efter årsstämman kåserade Hannu Sarenström om sin nya hembygd.  Hannu berättade att han vid 30 års ålder hade som mål att få sin försörjning på annat sätt än att vara anställd. En resa till Mexico var inplanerad, innan dess bestämde han sig för att hyra ett sommarställe.  Han hamnade av en slump på Kinnekulle, efter ett telefonsamtal med Gunnar på Kärrgården utanför Hällekis blev detta starten på hans nya hembygd utanför Göteborg.  Hannu kom till Kinnekulle en tid då ”Det blommande berget” visade sig från sin bästa sida. Att Hannu skulle komma att stanna alla dessa år trodde han inte själv och att han fortfarande är förälskad i hembygden tar man inte miste på när man lyssnar på hans kåseri.  Hannu berättar med hela sitt hjärta och att det bultar lite extra för Kinnekulles västsida beror bl.a på kvällsljuset och solnedgången.
Ett antal deltagare var klädda i folkdräkter och dessa visades upp på catwalken, det berättades också om de olika dräkterna.
Dagen avslutades med olika guidningar vid Hellekis Säteri, slottsträdgården och den nyrestaurerade våtmarken bakom växthuset. Växthuset röjdes ur och möblerna transporterades till Götene Folkets Park. Dagen var bra disponerat och allt flöt på som planerat och styrelsen suckade ut efter en lång planering.

Bygdevandring: Tisdagen den 31 maj kl. 18.30 vid Sågersta kvarn  och Råbäcks Stenhuggeri. Parkering vid stenhuggeriet. Vandringsledare Maj-Lis Rosén och Björn Sjöstedt. Omkring 130 personer anslöts sig till denna vandring som bjöd på mycket intressant information om kvarnen, människor som bott där och dess historia samt vackert väder.
Vid Råbäcks hamn startade vandringen och vid Sågersta kvarn berättade Wilhelm Klingspor om kvarnen som uppfördes år 1887, innan dess fanns en tidigare kvarn längre upp mot kleven. Kvarnen var tidigare ägare till Råbäcks Egendom familjen Söderbloms skötebarn. Under åren sex år med start år 1995 restaurerades den gamla kvarnen av familjen år 2001 stod den klar. Restaureringen skedde med stor försiktighet, byggnaden monterades ner sten för sten för att senare återställas i nuvarande skick.
Vattenflödet till kvarnen var dåligt därför anlades de två dammarna ovanför kvarnen år 1888, när övre dammen blev full reglerades nivån och vattnet rann till den nedre dammen.
Björn Sjöstedt från Naturskyddsföreningen visade berättade om natur och växter samt den vackra klapperstenen vid sjöstranden.
Maj-Lis Rosén med anor från Sågersta kvarn berättade om sina ättlingar Anders Larsson med hustru Maja Catharina som kom till kvarnen år 1856 och verkade vid kvarnen i drygt 30 år. Torparrendet innebar att dagsverken skulle göras  Råbäck egendom samt  mala gårdens säd mm. Anders var inte så intresserad av mjölnarjobbet så en dräng anställdes för denna syssla och Anders utvecklade andra inkomstbringande verksamheter bland annat odlade han grönsaker och fiskade. ”Sågersta kålen” blev en efterfrågad vara vid försäljning på torget i Lidköpings. Med båt togs sig Anders över från Sågersta till Lidköping en roddtur som kunde ta upp mot 4 timmar enkel resa. Även barnen fick ro över sjön till Lidköping för att sälja bl.a. sötbär, en kanna med 2,5 liter kostade 20 öre på den tiden.
Under denna vandring hittade Maj-Lis en av sina släktingar Britt Herngren (gift Lund) från Götene ett möte som kanske inte annars kommit till stånd om inte Hembygdsföreningen ordnat denna vandring.
Inge Nyström och hans syster Gun Österlund kom även med på denna vandring. Syskonen med sin familj med ytterligare tre syskon, far och mor bodde i mjölnarbostaden mellan åren 1923-1935. Föräldrarna Fritiof och Hildur Nyström kvarn arrenderade kvarnen och bostaden. Fritiof var mjölnare, murare och sjöman.  Nere vid sjökanten på en av klipporna kan man än i dag se namn inristade i stenen och detta är syskonen Nyströms namn.
Vandringen avslutades med en guidning i det gamla stenhuggeriet vid Råbäcks hamn, här berättade Ola Göransson om hamnen och stenhuggeriet. Anders Andersson ”Sjöar´n” var den som ansvarade för uppbyggnaden av hamnen. Sjöar´n var lite av en tusenkonstnär han byggde även utsiktstornet på Högkullen som finansierades av Carl Klingspor.

Innan vandringen påbörjades såldes startlotter till de medverkande, vinsten som lottades ut var en svarvad ljuslykta av Tage Claesson. Råmaterialet till ljuslyktan var från ”Bestorpa kran” vid Västerplana

Falkängens dag: Söndagen den 12 juni mellan kl. 10-18. Föreningen har öppet Lägenhetsmuseet, Bruksmuseet och fotoutställning med bilder från bygden.

Soldattorpet/Garbostugan i Västerplana: Söndagen den 17 juli kl. 13-17.00. Regnet öste ner men det var ändå många som hade bokat in ett besök i det gamla torpet från 1700-talet. Väl inne i stugan serverades hembakat med kaffe och det såldes lotter. Byggnadens byggnadsteknik och historier om människorna som levt där fångade många besökares intresse. Att Greta Garbos farmor och farfar levt i torpet kryddar historien än mer. I torpet var det stundtals trång runt kaffebordet, besökare från byn och från andra orter fick sig en trevlig pratstund. "Finns det hjärterum så finns det stjärterum" ett ordspråk som passade bra in på denna söndagseftermiddag då ingen valde att sitta ute.

Kopparslageriet i Medelplana: Lördagen den 6 augusti kl. 13-17.00. År 1946 upphörde verksamheten i kopparslageriet då den sista av Eskilssons generation gick ur tiden. Kopparslageriet startade år 1846 av Gustaf Eskilsson som var gesäll från Eskilstuna. Erik Eskilsson var den tredje generationen som övertog kopparslageriet han var då endast 17 år när hans far Emil dog. Tillsammans med sin mor och gesäller fortsatte verksamheten i kopparslageriet och på gick i nära 100 år. Många av de besökare som hade hört talas om kopparslageriet och sökt sig till Medelplana i lördags. Stundtals var det trångt på parkeringsplatsen, men med goda grannars hjälp löstes detta. Kaffeservering med hembakat och lotteri fanns även med som ett inslag under dagen.
I 65 år har kopparslageriet vilat i en ”Törnrosa sömn” när dörrarna öppnades denna lördag kunde man som besökare få känslan av hammarslagen i smedjan. I smedjan finns en fullständig utrustning av, verktyg, mallar, städ allt en kopparslagare behöver. Många av besökarna var hantverkare inom andra yrkesgrupper och funderingar och spekulationer om hur verktygen i smedjan använts hördes i diskussionerna.
En av de första besökarna som kom var Irene Andersson från Vara. Irene berättade att hon under sin barndom bodde i Kållered och gjorde en skolresa till Kinnekulle som hon aldrig glömmer. Med tåg reste skolklassen från Kållered till Kinnekulle och målet var att vandra upp till utsiktstornet på Högkullen. Hennes upplevelser från denna skolresa har satt sina spår och hon besöker Kinnekulle så ofta hon kan. Irene är mycket tacksam för sin lärare som skänkte så mycket inspiration och visade henne Kinnekulle.
Birgitta Nilsson från Hällekis och Lennart Claesson från Gössäter berättade att de träffat den sista kopparslagaren Erik Eskilsson på 1930 och 1940-talet. Tillsammans med sina föräldrar besöktes smedjan för att förtenna sina kopparkärl. Förtenningen var livsviktig för att förhindra förgiftning av kopparoxid.
På de få timmar som kopparslageriet var öppet fanns ständigt besökare och frågorna var många. Hembygdsföreningen planerar nu att fortsättningsvis ha öppet hus i smedjan så att fler besökare har möjlighet att komma till denna unika miljö. Denna lilla smedja är en skatt. 

Bygdevandring: Lördagen den 3 september kl. 14.00. Rundvandring vid Stenbrottet och Rustsäter.
På lördagen den 3 september  genomförde föreningen  sin sista bygdevandring för året. Till starten i Stenbrottet kom nästan 100 personer. lördagen bjöd på en strålande sensommardag och det fanns nästan inte ett moln på himlen.
Björn Sjöstedt berättade om de höga kalkstensväggarna med sina tydliga spår av tiden och de många miljoner år det tagit att forma sig till detta berg. Det är svårt att förstå och att människan på några år kan göra ett så stort sår i ”Moder Natur-. Var man än tar sina steg finns spår av fossiler, en av de vanligaste är stenpotatisen eller även kallat kristalläpplen dess och ytterligare fossiler berättade Eva Roffey om.
Vandringen tog sig vidare upp på stenbrottets kant fram mot den gamla 1600-tals byggnaden Rustsäter , en gammal byggnad med stort kulturhistoriskt värde. Huset var tidigare i Cementas ägor under 1970-talet stod det öde och förföll, sedan 1981är gården i privat ägo. 
Anki Lindblad berättade om sina minnen när hon besökte sin mormor och morfar på Rustsäter. Då gick den gamla landsvägen från Medelplana förbi Römossen, torpen Kohagen, Kleven och fram till nuvarande vänstersväng ner mot Munkängarna och fortsatte rakt fram till Utsiktsplatsen. Torpet Valåsen och Mauritzsdal låg ganska nära vandra,  men Mauritzdal fick ge vika för Cementas exploatering av det stenbrottet. Djursgårdstorp var också ett torp som låg i området detta revs i samband med att exploateringen, torpet  låg ungefär det handikappbryggan vid sjön i stenbrottet.
Det berättades att där stenbrottet nu finns var det ängsmark.
Eva Cato från Lindome hade planerat in en helhelg på Kinnekulle i samband med vandringen kring Rustsäter. Sedan många år har Eva sökt sina rötter och funnit att på gården Rustsäter har hennes farföräldrar bott. Eva hade tagit med sig sina barn och släktingar till helgen på Kinnekulle, de kom både från Stockholm och Göteborg. Vandringen var en del av helgens begivenheter för Eva och hennes släktingar. Eva hoppades på att få svar på frågor som hon aldrig fick av sin mor Gretchen. Hennes farföräldrar bodde på Rustsäter och farfar var rättare Gabriel Eriksson. Eva har sökt med ljus och lyckta efter personer som kände hennes mor Gretchen och funnit några kontakter under åren. Även denna dag fick Eva möta människor som kände till hennes mor och som kunde berätta om henne. 

Vandringen fortsatte runt Stenbrotten, på platån ovanför Munkängarna blev det kaffe med fika som var och en hade med sig, dagen avslutades med lottdragning. Bengt Sjöstedt berättade om bl.a. Hembygdsföreningens arbete med Bruksmuseet som togs i bruk år 2004 på Falkängen.

Fototräff: Lördag och söndag den 15:e och 16:e oktober kl. 13-17.00 i Medelplana Bygdegård. Fototräffen med temat emigranter lockade till Kinnekulle. Årets fototräff som anordnas av Kinnekulle Hembygdsföreningen hade som tema ”Emigranter” även övriga bildarkivet fanns på plats. Till dessa fototräffar kommer många långväga för att få ta del av bilderna från bygden, vissa besökare har som tradition att boka in helgen som en aktivitet under hösten. Fototräffen som nu är inne på sitt nionde år har blivit en attraktiv mötesplats för många både släktforskare och andra.

Raymond Andersson från Sunnersberg som är bygdeforskare, tog tidigt kontakt med hembygdsföreningen inför fototräffen. Raymond hade många handlingar från sina släktingar i torpet Anneberg Medelplana . Gustaf Persson från Anneberg emigrerade till Amerika år 1905 träffade sin fru Anna, även hon från Medelplana och de bildade familj. År 1923 flyttade sedan tillbaka till Anneberg.  Vid bouppteckningen fann Raymond en hel samling med dokument, fotografier och brevväxling mellan Amerika och Sverige som föreningen fick låna till helgens fototräff. Raymond träffade även Maj-Lis Rosén som är en flitig släktforskare med rötter från Kinnekulle, det visade sig att det fanns ett släktskap på långt håll mellan dem båda. En av de första besökarna som kom på söndagen var Maj-Britt Kjellgren med sin make Arne, de är bosatta utanför Götene. Med sig hade Maj-Britt ett äldre fotografi på torpet Rödjan där hennes släktingar bott. Med på bilden fanns hennes morfar Magnus Andersson född 1837 med barn och barnbarn. Maj-Britt berättade även att tre av Magnus och hustrun Britta Lisa barn emigrerade till Amerika. Att torpet Rödjan även gick under namnet Mauritzdal var en nyhet för Maj-Britt och att föreningen under hösten fått in både bilder och information om torpet blev ytterligare en glad överraskning för henne.  Även föreningen fick ytterligare en pusselbit på plats beträffande torpet Rödjan/Mauritzdal .

Som alltid är det inte bara fotografierna som lockar till denna fototräff många kommer för att träffa gamla vänner och bekanta och smaka på de hembakade våfflorna som blivit en tradition. Nästa år har dessa fototräffar pågått 10 år och inför detta påbörjas nu planeringen.Sammanfattningsvis kan man säga att helgen gav både besökare och föreningen svar på frågor om bilder och annat som saknade information. Många möten mellan människor som inte träffats på många och nya bekantskaper gav krydda på denna helg.  Många trevliga möten mellan människor ger alltid extra krydda tillvaron.

Falkängens julmarknad: Lör- och söndagarna den 12-13 november samt 19-20 november. Visning av Lägenhetsmuseet och Bruksmuseet.

Stenmuseet är öppet hela sommaren. Bruksmuseet i Falkängen följer de tider övrig verksamhet har i hantverksbyn. Kontaktperson för de flesta aktiviteter är Gill Bengtsson 0510-54 20 92. Finns det intresse för att besöka något av våra andra objekt så hör av er till Gill.

Årsmöte lördagen den 12 mars 2011 genomförde hembygdsföreningen sitt årsmöte i Medelplana bygdegård. Styrelsen fick ansvarsfrihet för det gångna året.  Vid mötet beslöts omval av samtliga ledamöter. Kopparslageriet i Medleplana har renoverats, Riksantikvarieämbetet har avsatt medel för denna renovering.  Den 14 augusti 2011 kommer kopparslageriet att ha öppet hus för allmänheten.  Arbetet med den planerade fototräffen helgen 15-16 oktober då temat är emigranter från Kinnekulle startar nu . Alla som har information och bilder om emigranter uppmanas att höra av sig till föreningen. På Vårrundan kommer bl.a. Posseska Lancasterskolan att vara öppen, Eva Roffey kommer att läsa ur Folkskolans läsebok från år 1913.

Kinnekulle Hembygdsföreningen blev utsedd till ”Årets hembygdsförening 2009” och kommer att vara värd för Västergötlands hembygdsförbunds årsstämma och sker den 15 maj 2011. Detta värdskap innebär ett stort arrangemang för oss , ca 350-400 är inbjudna.  Föreningen vädjade om hjälp av medlemmarna till detta värdskap. Dagen börjar med gudstjänst i Österplana kyrka och årsstämman kommer att hållas i växthuset på Hellekis säteri.  Som avslutning på föreningens årsmöte kåserade Bror-Inge Jälevik om muntlig och skriftlig Västgötalitteratur. Bror-Inge som är bibliotekarie i Lidköping i sin vardag har stort intresse för litteratur från Västergötland. Han berättade att biblioteket alltid försöker få tag i skrifter som publiceras i små upplagor och då i två exemplar för att ett av dessa skall kunna arkiveras. Lidköpings Stads Bibliotek har en unik samling litteratur och skrifter från Västergötland, i samband med en donation från Axel Eriksson som var storsamlare lades grunden till denna.
Bror-Inge  gav exempel på typiska kännetecken och egenskaper för västgöta historier, han nämnde fyra kännetecknen som är signifikativa
1.       Slagfärdigheten
2.       Västgöta klimax
3.       Avund
4.       Röriga historier som på något sätt knyts ihop på slutet

Ordspråk som förr användes i vardagsspråket har i stort sett försvunnit, dessa var ofta beskrivande och slagfärdiga och talesätt som kunde ha lokal anknytning.  Efter detta kåseri avslutades mötesdagen med kaffeservering och lotteri.

Genomförda aktiviteter under 2010

Fototräff: Lör- och söndagen den 16 och 17 oktober 13-17 i Medelplana bygdegård.
Föreningsbilder förenade människor på Kinnekulle
Under två eftermiddagar visade Kinnekulle Hembygdsförening sina bilder. Det fina höstvädret lockade många till Kinnekulle både under lördagen och söndagen.  Till fototräffen som anordnas i Medelplana bygdegård letade sig besökare ända från Göteborg och givetvis kom människor från bygden och de som hade sina rötter från Kinnekulle. En ny grupp besökare som kom var även nyinflyttade som var nyfikna på sina fastigheters historia
Årets tema var bilder från föreningar som hade sin naturliga plats på podiet i den stora salen. Naturligtvis passade Hembygdsföreningen på att presentera sin drygt 60 åriga verksamhet. Från Trolmens SK hade bildmaterial och rekvisita lånats här fanns lagfotografier, pokal, fotboll mm.  Även Vena IF hade material med både fotografier och information. Medelplana Ungdomen som var en mycket aktiv föreningen under några år mellan 1914-1920-talet fanns med och mycket annat.
Från Laxå hade Gösta Lövgren med frun Gwen letat sig till Medelplana bygdegård under lördagen. Gösta som har sina rötter från Gössäter och bor sedan mitten av 1950-talet i Laxå. Gösta hade tidigare under året kontaktat Hembygdsföreningen och lånat ut bilder. Denna helg hade Gösta och hans fru planerat in att besöka fototräffen i Medelplana. Under tiden som Gösta tittade på gamla bilder fick han även kontakt med tidigare bekanta som han inte träffat på mer än 50 år, många glada skratt hördes när minnena från gången tid berättades.
Vena IF var en idrottsförening som arrenderade mark vid Örnekulla av Skånska Cement för 1 krona. Bror Svensson och jobbade på Örnekulla Gård och var initiativtagare till föreningen. Jan Ottosson, en av besökarna på söndagen berättade att han från mitten av 1950-talet till slutet av 1960-talet aktiv i föreningen. Vena IF upphörde i slutet på 1960-talete och gick upp i Trolmens SK.
Hasse och Ulla Amandusson från Lidköping hade också tagit sig till fototräffen, de äger sedan många år Korstorp på Högkullen och där tillbringar de mycket tid. De berättade att på Korstorp fanns tidigare en servering och utmed vägen upp till Högkullen låg också en kiosk. Troligtvis försvann både serveringen och kiosken  i samband med att Kinnekullegården uppfördes.
Fototräffarna har visat sig vara ett ”vinnavinna” koncept både för Hembygdsföreningen och besökarna, föreningen får in material och besökarna får ta del av detta. Kunskaperna om bygden sprids, människor förenas precis som det står skrivet i Hembygdsföreningens verksamhetsidé.
Kinnekulle hembygdsförening ska verka för att sprida kännedom om, samt verka för bevarande av Kinnekulleortens många kulturhistoriska värden. Föreningens syfte är också att belysa folkets liv och verksamhet under den gångna tiden samt väcka och bevara intresset hos ortens befolkning för allt gammalt och fornt.

Bygdevandring i Skagen den 4 september. I strålande solsken mötte drygt 50 personer upp vid Kinnekulle Hembygdförenings sista bygdevandring, som startade nedanför slalombacken på Kinnekulle. Lars Apell från Hällekis var en av vandringsledarena, han berättade att till höger om slalombacken hade en gång funnits en liten stuga som hette Skuttet, än i dag finns stenar som visar var det låg. Till höger om slalombacken låg tidigare backstugan Hoppet.  Den siste som bodde i Hoppet var Jonas Landström kallad "Hopparegubben". Han var född 1838 den 19 juli son till Carl och Stina Landström på Hoppet. Både far och son Landström var tusenkonstnärer och kända för sina hantverk.  De tillverkade saker i alla slags material och de tillverkade även sina verktyg. En ljuskrona levererades bl.a. till Parisutställningen och lär ha stannat i det franska hovet. Även hos svenska hovet finns hantverk från Landströms i Skagen.
Vandringen togs sig över hagar och kullar mot Nordskagen, från den gamla vägen som en gång funnits visades inga spår. Framme vid Nordskagen var familjen Rune Persson på plats, familjen bor i Göteborg och har torpet som sommarställe. Rune berättade att torpet var från 1890-talet. Mellan åren 1922-1944 bodde hans morfar Otto och mormor Anna i torpet och det var då arrendegård under Skånska Cement.  Rune hyrde torpet under många år innan han blev ägare år 1988 detta var i samband med att Skara Stift sålde av vissa av sina fastigheter.  Stig Thörn som var en av deltagarna på vandringen berättade att Rune haft sönder hans trehjuling när han var liten, och det satt allt en liten tagg kvar i Stigs själ.
Vidare fortsatt vandringen ner mot ”Gatera”, förbi huset med namnet ”Egypten”. På frågan om någon kände till hur namnet Egypten kommit till fanns inget svar men en av deltagarna berättade att strax intill fanns en bäck som kallades ”Nilen”. Kanske finns det någon läsare som känner till något, då vill gärna föreningen veta mer.
Väl framme i ”Snålköping” stannade gruppen till, där berättades om både de gamla och nya husen. I huset Hildesberg hittade en av deltagarna sina rötter. Ett flygfoto från 1950-talet hämta familjen Westerberg i Brunnsvik och många var de intresserade som snart kunde konstatera att hus, trädgårdar och naturen runt om hade ändrats en del på de ca 50 åren som gått.

Vandringen fortsatte mot Skagens småskola där intogs kaffe med dopp och lottdragning skedde. Utanför skolan fanns skolkort från förr upphängda, om skolan och fröken Hanna Olsson berättade Bengt Sjöstedt.

Därefter fortsatt vandringen tillbaka mot parkeringsplatsen. På vägen passerades Övergården, Mossen och Ekeberget.  En promenad på ca 2.5 km i strålande solsken – Skagen visades från sin bästa sida denna lördagseftermiddag.

Soldattorpet i Västerplana: Söndagen den 18 juli eftermiddag öppnade föreningen soldattorpet, som vanligt serverades kaffe med hembakat i trädgården. Ett hundratal personer hade sökt sig till det gamla torpet. Några av dem var en trio från Väla i Örslösa, det var Eivor Gabrielsson med sonen Thomas och svärdottern Pia. Thomas och Pia bor i Stockholm och var på sommarbesök i Väla och besökte Eivor. Dagen till ära hade trion Gabrielsson bokat på Kinnekulle. En rundtur på Kinnekulle, medhavd lunch i slalombacken på Högkullen och sedan till det gamla soldattorpet.

Det visar sig att det gamla torpet med anor från 1700-talet är intressant för både gamla och unga, åldrarna på besökarna varierade allt från 2 år till över 80 år.  

Torpet går under många namn, men fastighetens riktiga namn är Åtorp nr 339. Benämningen Sextus-torpet fick det av den siste soldaten Sextus som bodde där, detta var på 1870 och 80-talet. Sextus var dessutom stenhuggare och auktionsutropare när han inte tjänstgjorde som soldat. Familjen emigrerade till Amerika, dit hade några av deras barn tidigare rest. Garbo-torpet är benämningen efter historien om Greta Garbos släktskap med Gustav och Lovisa Johansson, föräldrar till Sven som flyttade till Stockholm. Det berättas att Sven bodde granne med Gretas föräldrar på Blekingegatan, paret levde åtskilda dock gifta, det var då Sven kom in i bilden och Greta blev till. Äktenskapet fortsatte dock senare och Sven blev inte registrerad som far. Om denna historia är sann eller inte har diskuterats många gånger, men invånarna i byn och framförallt det lilla torpet med de 85 cm tjocka väggarna tror och vet vad som är sant.

Torpet är det enda av fem soldattorp funnits i Västerplana. Soldattorpen placerades ofta på en marklott som inte var så värdefull av roteägaren.

I början av 1680-talet omorganiserades den svenska krigsmakten till Indelningsverket. Syftet var att alltid ha ett bestämt antal soldater som var vältränade och som snabbt gick att mobilisera i krig. Soldaten levde av sitt torp, förvarade utrustningen hemma och gjorde varje år ett "möte" på regementets exercished.

Det var roteböndernas ansvar att värva soldater. Värvningen skedde främst bland egendomslösa, fattiga, drängar etc. Under fredstid var det ett sätt att komma upp sig, få ett eget torp, uniform etc. Om roten inte lyckades rekrytera en ny soldat kunde i värsta fall en rotebonde själv få ta på sig uniformen och dra ut i fält.

En eftermiddag i torpet gav besökarna både historiska kunskaper och gott kaffe med dopp.

Falkängens dag: Söndagen den 13 juni visning av fotografier från Hällekis mm.

Lördagen den 6 mars 2010 kl. 14.00 - Årsmöte i Medelplana bygdegård
Verksamhetsberättelse och kassaredogörelse för år 2009 godkändes. Årets stora begivenhet var naturligtvis att föreningen blev utsedd till "Årets hembygdsförening" av Västergötlands Hembygdsförbund. Nu stundar den stora planeringen inför Hembygdsförbundets årsmöte som kommer att ske i mitten av maj 2011. På årsmötet presenterades vår hemsida som nu innehåller ca 2500 sidor och ca 3500 bilder.

Vårrundan: Lördag och söndag den 1 och 2 maj. Föreningen har öppet hus i Stenmuseet vid Medelplana bygdegård kl. 10-18, Posseska Lancasterskolan i Hällekis öppet mellan kl. 13-17, Bruksmuseet öppet mellan kl.10-18. Tillsammans med Naturskyddsföreningen anordnas en vandring till Bestorp.

Bygdevandring: Onsdagen den 26 maj kl. 18:30  Det var många som letade sig till årets första vandring som anordnades av föreningen , ca 120 personer deltog och detta var ett rekord.  Gruppen guidades av Wilhelm Klingspor nuvarande ägare av Hellekis Säter samt Sven Pilfalk som bor med sin familj i en av flygelbyggnaderna på Säteriet.  Säteriet har anor från 1500-talet och sedan år 1915 tillhör det familjen Klingspor.  

Vandringen började vid Hellekis Säteris växthus .  Wilhelm berättade att de äldsta växthusen var från början av 1800-talet och det yngsta från 1970-talet. Wilhelms föräldrar lät uppföra det senaste växthuset för tomatodling.
Vid var sida om huvudbyggnaden finns två flyglar, den vänstra innehåller två lägenheter och personalutrymmen. Här bodde tidigare trädgårdsmästaren.  
I den högra flygeln hade Cementa AB sitt brukskontor och där fanns även posten. Huset har sedan tidigare en andra våning och där bodde Wilhelms far som ogift och denna flygel är byggd som en miniatyr av huvudbyggnaden.   När Cementa AB vidareutvecklades och verksamheten blev anlagd i Hällekis flyttades kontoret till Hönsäters Slott. Samhället växte fram och ett namn på orten behövdes, i ansökan fanns namnet Hönsäter men p.g.a. att det fanns ett samhälle vid namnet Högsäter i Dalsland avslogs ansökan.  Hällekis blev namnet på orten då verksamheten startade på Hellekis Säteri och hade sin förankring där.
Huvudbyggnaden är byggt i sen Gustaviansk stil och är sedan år 1791. Marie Klingspor visade upp en tavla från 1698 som visar dess utseende med en stor måtta av fantasi.

Vandringen gick vidare förbi arbetarbostaden Nybygget som idag bebos av två personer i var sin lägenhet. Ingvar Larsson från Skövde bodde med sin familj mellan åren 1937-1947 han berättade att då var det sju lägenheter, 6 stycken 1 rum och kök och en tvårumslägenhet. Ingvar beskrev minnen från sin barndom och kunde minnas alla som bodde i huset.
Med på vandringen var också Sigurd Johansson, lekkamrat till Ingvar. Sigurd bodde i Anhalten som låg strax intill järnvägen, familjen hade tidigare bott i trädgårdsmästarbostaden men flyttade till Anhalten. När Sigurd var 12 år blev fadern ihjälsparkad av en häst och familjen flyttade därefter till Hällekis.  Promenaden fortsatte ner mot hamnen mot Halla, backen kallades ”Skoliá” i ovandelen av backen fanns tidigare flera kalkugnar. När vagnar med kalk var lastade och skulle köras med häst ner till hamnen behövde man broms och detta gjorde man genom att sätta skon mot vagnshjulet där av namnet ”Skoliá”. Vid Halla, ”Lilla Sjöängen”, ytterligare ett hus har funnits strax intill Halla, men är sedan många år nerbrunnet. I Halla bodde bl.a. Ingvar Larssons mormor och morfar, Ingvar berättade minnen från platsen.  
Backen ner mot nuvarande Campingen kallas ”Hallaliá” och promenaden fortsatt ner mot den campingen och den gamla fyrplatsen som ännu finns kvar.  Vid Campingen som numera heter Kinnekulle Camping mötte campingägare Mats Hulén upp.  Mats är andra generationen campingägare, mellan åren 1977-2004 var det Mats far som hade campingen men Mats har varit med sedan 2000. Idag inrymmer campingen hus- och tältplatser och 16 stugor.  Två byggnader finns kvar sedan från slutet av 1800-talet, det ena är sommarbostad åt campingägaren och det andra är vågskjulet som ligger strax innan piren.  Någon berättade att bostadshuset tidigare var en s.k. ”fattigstuga” och här fick ofta ensamstående mödrar och andra som hade det socialt svårt bo.

På 1860-talet var Hällekis hamn Vänerns största hamn räknat i tonnage, kanske inte så konstigt med tanke på de produkter som forslades från hamnen – det var sten producerades i stenhuggeriet.

Hällekis Mekaniska Stenhuggeri startade 1862, uppfördes av ägaren vid Hellekis Säteri verksamhet var igång i 30 år.
Idag finns endast en del av den gamla skorstenen som vittnar om epoken. Stenhuggeri i Gössäter och Råbäck startades.  År 1904 flyttades maskinparken till Gössäters Stenhuggeri.
På 1870-talet startades Cementfabriken i Hällekis av Sköldebrand och bruksamhället och industri växte snabbt.
Från Stenhuggeriet ner till hamnen gick en järnvägsbana, mannen som skötte denna var Malcolm Ekblom, vagnarna drogs av häst. Malcolm var även fyrvaktare och den siste anställde i hamnen.

Wilhelm Klingspor berättade att den ruin som finns på andra sidan badviken var tidigare tvättstuga, dit togs tvätt från Säteriet. En dröm finns om att bygga upp denna tvättstuga igen.

Vid piren stannade vandringsgruppen till och Sven Pilfalk berättade historik om den åttakantiga fyren. Den gamla fyren vägledde sjöfararna på Vänern i mer än hundra år och år 1967 slocknade den för gott. Fortfarande står fyren kvar som ett monument över stenindustri och Vänersjöfarten. Fyren är en av Vänerns äldsta och oförändrade trätornsfyrar med stark koppling till stenindustri i Hellekis och Råbäck. Den byggdes i Lidköping 1852, när Hellekis mekaniska stenhuggeri startade flyttades den till den nybyggda stenpiren .

Vidare fortsatte vandringen upp till Hellekis Säter, förbi Vinsäter som idag är bostadshus men även tidigare varit handelsbod, bränneri och missionshus . Smedjan som idag används till viss restaurangverksamhet men som byggdes som plats för att ha skördefester i för de ca 100 anställda.

Den äldsta nuvarande ladugården byggdes 1852, den tidigare mjölkproduktionen upphörde på 1960-talet.  Vandringen avslutades med att passera trädgården, Rosenträdgårdens boxbomshäck hade bytts ut till lavendelhäck och gruppen var de första som fick tillträde.

En spännande vandring som gav mersmak för många. På frågan om hur många som inte var medlemmar i föreningen fick ordförande svaret genom handuppräckning. Troligtvis lockade denna vandring många till att medverka på nästa vandring och även bli medlemmar framöver.

13 mars 2010 Årsmöte Årsmötet hölls traditionellt i Medelplana bygdegård.  En återblick på det gångna året gjordes.  Kassören Marianne Kling informerade om föreningens ekonomi, mötet beslöt att medlemsavgiften skulle vara oförändrad då ekonomin är i balans. Verksamhetsberättelsen upplästes av sekreterare Christer Johansson. Hemsidan som är ett marknadsföringsforum över hela världen presenterades av Freddie Wendin och Lena Brodin. Gill Bengtsson ordförande berättade om de förberedelser som kommer att ske i samband med att anordna årsmöte för Västergötlands Hembygds årsmöte i maj 2011.

Genomförda aktiviteter 2009

Lördagen den 7 mars  Årsmöte
Årsmötet hölls traditionellt i Medelplana bygdegård.  En återblick på det gångna året gjordes. Till nya ledamöter valdes, Ann-Katrin Lindblad och Ingrid Dahlberg. Förutom dessa nyvalda består nu styrelsen av Gill Bengtsson, Wilhelm Klingspor, Christer Johansson, Marianne Kling, Ingemar Green, Sven Pilfalk och Carl-Gustaf Gillström.
Föreningens medlemsantal ökar ständigt och är nu rekordhöga 272 stycken. Kassören Marianne Kling informerade om föreningens ekonomi, mötet beslöt att medlemsavgiften skulle vara oförändrad då ekonomin är i balans.

Föreningens aktiviteter under år 2008 bygdevandringar och fototräff mm har lockat många både medlemmar och andra som har intresse för bygden. Att föreningen sedan några år har en hemsida med uppgifter från förr och nu gör att många knyter kontakter med föreningen. Uppskattningsvis besöks hemsidan av 500-600 personer varje månad.  Besöken på hemsidan kommer från hela världen, den senaste kontakten var från Minnesota. Det visade sig att amerikanaren kunde kopplas ihop med en person från Gävle som tidigare varit i kontakt med hembygdsföreningen.

Styrelsen har även beslutat om att använda engagerade personer med koppling till Kinnekulle möten mm. Som ett led i detta föreläste Alf Lindblad om projektet tornfalken och det ideella arbete som sker kring denna fågelart på bl.a. Kinnekulle.

Alf började som många andra med sitt fågelintresse för de vanligare småfåglarna och har senare inriktats till tornfalken. Projektet med tornfalken täcker över Lidköping med bl.a. Kinnekulle och del av Götene. Det latinska namnet för tornfalk Falco tinnunculus - vilket betyder, falk med klingande läte.
Tornfalken försvann på1960-talet, i samband med att jord- och skogsbruket industrialiserades. Falkens föda består av främst gnagare och den bygger inga egna bon. Tidigare benämndes tornfalken som kyrkofalk.
Alfs jobb med tornfalken är att få tillbaka fågelbestånd i hans upptagningsområde. Då falken inte bygger sina bon själv, så är holkuppsättningen en viktig del i hans arbete. Ringmärkning sker av ungarna, detta görs för att kunna följa fåglarna och för att ge forskningen mer information. Idag finns 10 holkar uppsatta på Kinnekulle och i sju av dessa förekommer häckning. Alfs engagemang i tornfalkarna kommer ifrån hans motto ”Försöka ge tillbaka något som vi människor förstört”.

Mötet avslutades med kaffe och hembakat samt lotteriförsäljning

Den 2-3 maj medverkan i Vårrundan.  Öppet hus i Posseska Lancasterskolan mellan kl. 10-18, Bruksmuseét i Falkängen öppet på ordinarie öppet tider för Falkängen och Stenmuséet vid Medelplana bygdegård  finns öppet,  dock finns ingen guide på plats. Den 2 maj arrangeras en vandring till Salen i samarbete med naturskyddsföreningen kl. 14.00 samling vid Perstorp Björn Sjöstedt från Naturskyddsföreningen berättade om de gamla torpen Övre Sandbäcken, Nedre Sandbäcken och till sist gårdarna Stora och Lilla Salen.  Alla byggnader är sedan länge borta men ännu kan man skönja rester från de gamla boställena. Vid Nedre Sandbäcken finns en trappa kvar, en stenhög visar var boningshuset har legat, växter som syren och kursbärsbuskar vittnar om att människor bott och verkat där.
På vägen till Salen berättar Björn Sjöstedt om tecken som visar att människor bott och brukat marken bl.a.  stora gamla träd som blivit hamrade. Hamringen var ett sätt att få vinterfoder till djuren, man högg av trädkronan ca 3 m ovan marken för att skapa förgreningar. Var femte år skar man av de tunna grenarna som fick duga som vinterfoder.Uppe på Salen intogs fika , utsikten och det underbara vädret var  belöningen för vandrarna som tagit sig upp på höjden.

En vandring som gav både kunskap och ökat intresse för hembygden . Öppet hus var även i  Posseska Lancasterskolan mellan kl. 10-18 den 2-3 maj. Då närmsta granne Hannu Sarenström hade öppet sin trädgård öppen för besökare var besöksantalet en ökning med 150%.  Bruksmuseét i Falkängen öppet på ordinarie öppet tider för Falkängen och Stenmuséet vid Medelplana bygdegård fanns öppet för de som önskade titta på den fina stensamling som finns i föreningens ägor.

Bygdevandring den 27 maj 2009 från Gössäters Festplats.
I blåst och kyla sökte sig ca 80 personer till Kinnekulle Hembygdsförenings första bygdevandring som startade vi Gössäters festplats onsdag den 27 maj 2009.Vandringsciceronerna Christer Johansson och Ingemar Green visade vägen för kvällen.

Färden gick mot Frälsegården, den gamla gården som troligtvis är mer än 200 år gammal och som idag är sommarbostad. Bengt Johansson från Vara, berättade om sina barndomsminnen. På gården bodde Bengts farföräldrar Oskar och Edla Johansson, Oskar var rättare mellan åren 1924 – 1946. Där på gården startade Gössäters första taxirörelse, när Bengts far Gunnar tillsammans med sin familj byggt sitt nya hus med garage i Gössäter 1934 flyttades verksamheten dit.
Ett flertal lantarbetare jobbade på gården, tolv ardennerhästar samt en nordsvensk häst fanns på gården. Hästarna användes främst till transporter. Där fanns även kor, kvigor och kalvar samt en tjur. Till gården fanns många tunnland som skulle odlas och skördas. Idag är lada och stall endast en stor stenruin men vittnar om att gården var stor, denna byggnad brändes ner av brandkåren. Vagnsskjulet står kvar, där stod den gamla traktorn av märket ”International”. Det gamla utedasset och brygghuset finns även kvar men används troligtvis inte som förr. Bengt berättar att brygghuset även användes vid julslakten.
Benämningen Frälse kommer från att gården inte behövde betala skatt då den skulle betjäna Krona och stå bl.a. häst vid behov.

Vidare gick vandringen upp till Thorsbergs Stenhuggeri, där berättar Sören Thor om att verksamheten varit igång ca 100 år och gått i arv i fyra generationer de satsar på att ytterligare en generation fortsätter. Företaget har idag tolv anställda och levererar sågad och behandlad sten som tas ur stenbrotten vid Österplana kyrka. Stenen sågas ur berget och bearbetas i verkstaden. Produkter som trappor, golvplattor, fönsterbänkar, bänkskivor mm är delar av deras sortiment, efterfrågan är stor.

Vandringen sträckte sig vidare upp mot torpen Kultum och Granelund. Vid Kultum berättar nuvarande ägare P-O Carlén om torpet och vilka som tidigare bott där. Carléns köpte torpet 1984 av Skara Stift. Nedanför torpen ligger ett gammalt stenbrott som tillhörde Gössäters Stenhuggeri. I torpet Granelund som ligger strax intill berättar Ingemar Green om dess historia.

Färden fortsatte tillbaka mot festplatsen där berättade Ragnvald Johansson från Vänersborg men uppfödd i Gössäter om sina minnen och det han forskat fram. Festplatsen drevs av Folkets Hus Rörelsen i Gössäter under åren 1934-1957, några deltagare under kvällen bekräftade att festplatsen levde kvar till omkring 1964. Här fanns en dansbana, kafeteria, skjutbana, lotteri mm. Kända artister som Harry Brandelius, Sonja Hedenbratt mm har uppträtt här. Till festplatsen kom även ungdomar från städerna runt om Kinnekulle. Ungdomarna brukade avsluta danskvällen med att vandra upp till Högkullen och uppleva solnedgång och kanske även soluppgång, det berättades att Kinnekullegården ibland hade öppet till kl.04 på morgonen.
På denna festplats förekom inte bara dans, här ordnades aktiviteter av olika slag. Socialdemokratiska partiet hade möten där, kända politiker som Per Albin Hansson och Gunnar Sträng har funnits på denna plats. Ragnvald berättade om en sångupplevelse som han tillsammans med Bengt (Frälsegården) hade vid 9 års ålder. Socialdemokratiska Kvinnoklubben hade möte och bjöd på sång, då skulle de båda gossarna köra. Tillsammans fick de båda gossarna som nu är mogna män chansen att återuppta denna repertoar och stående ovationer gavs från vandrarna. Även fåren och kossorna ville göra röster hörda när Ragnvald och Bengt provade sina stämmor.

Falkängens dag den 14 juni 2009, vi höll öppet som vanligt i Bruksmuseet och Lägenhetsmuseet. I Gallerian visades bilder från Hällekis och dess omnejd. Många besökare vilket troligen berodde på att vi fick låna Gallerian som ligger utmed gatan.

22 juni 2009 Kinnekulle Hembygdsförening länkade ihop amerikanare med släktingar från Kohagen i Medelplana
Denna historia började med att Arne Johansson, Gävle släktforskade och leta ytterligare material om sin släkt från Medelplana. Arnes farmors farfar Pehr Carlsson Lundgren var torpare på Kohagen under Hellekis Säteri.

Arne kontaktade Kinnekulle Hembygdsförening år 2006, på fototräffen i oktober som årligen anordnas av föreningen kom Arne från Gävle med tåg. Med sig hade Arne en sammanställning av sina ättlingar från Kohagen med fotografier och information. Föreningen mottog denna sammanställning och syftet var att Arne skulle få mer information av besökare på föreningens kommande fototräffar.

Kohagen i Medelplana var ett mysterium för hembygdsföreningen, det enda Kohagen som hittats var Kohagen i Österplana och länge levde både Arne och föreningen i denna tron att detta var ”hans” torp.

En dag år 2008 kontaktades föreningen via ombud av William (Bill) Lundgren i Amerika som även han sökte sina rötter från Kohagen i Medelplana. Genom föreningens hemsida hade information hittats. Sommaren 2008 besökte Bill Kinnekulle tillsammans med ombudet och mötte föreningen. Guidades på Kinnekulle bl.a. till Kohagen i Österplana mm.

I oktober 2008 när Arnes sammanställning av sina ättlingar plockades fram inför den kommande fototräffen ”ramlade” pusselbitarna på plats. Arne och Bil var ju släktingar och hade sina ättlingar från Kohagen i Medelplana.

Nu började kommunikationen via mail mellan hembygdsföreningen och Bill i Amerika. Bill fick uppgifter om Arne i Gävle och banden var knutna.

Sommaren 2009 planerade Bill ytterligare en resa till Sverige, landet som han besökt många gånger genom sin affärsverksamhet. Dagarna efter midsommar bokades in på Kinnekulle och den 22 juni 2009 blev dagen för mötet med föreningsmedlemmar igen. Vad han inte visste strax innan denna resa var att hans släktingar från Amerika också var i Sverige och i närheten av Kinnekulle, ett mail till kusinerna bidrog till att de även slöt upp till mötet.

Laura Rayle 90 år gammal hade under många år drömt om att få besöka Sverige. Som sjuåring emigrerade Lauras far år 1883 till Amerika. Laura hade tidigare planerat en resa till Sverige med sin syster denna blev dock inte av, men nu kom hon till sitt ”drömland” tillsammans med två sina tre barn Duane och Mary. Alla var så fascinerade av den svenska naturen som visade sig från sin bästa sida och de vänliga människorna.

Tillsammans bilade alla till Kohagen i Medelplana, torpet heter nu Burtorp. Vid torpet mötte nuvarande arrendator Per Olevik upp. Per visade torpet och dess omgivning vilket var mycket uppskattat. Att få känna sina rötter och få vara på den plats där både Bill, Laura, Duane och Marys förfäder verkat var som en dröm för dem alla.

Ingen av de amerikanska gästerna kunde svenska, dock hade de lärt sig ”Tack så mycket” under de få dagar de varit i Sverige. Laura berättade att hon ville lära sig svenska som liten, men hennes far tyckte inte detta då det de bodde i Amerika. En ramsa som Laura dock fick lära sig var ”Rida, rida, ranka” stora delar av denna hade fallit i glömska men hon fick uppleva den i sin helhet på ”Kohagen”.

Bill Lundgren fortsätter sin släktforskning och håller kontakt med hembygdsföreningen och sin släkting Arne i Gävle.
Att världen är liten och att Internet ger möjligheter kan ingen säga emot.

Söndagen den 19 juli kl. 13-17 - Det lilla soldattorpet i Västerplana öppnade sin dörr för besökare i söndags eftermiddag. I vanliga fall brukar besökarna sitta i trädgården och dricka kaffe, men denna söndag blev det kaffeservering inne i det lilla torpet på drygt 30 kvm p.g.a. regn. Vädret hindrade dock inte besökarna, många bybor passade på att samlas och dricka kaffe, andra kom långväga från bl.a.. Mariestad, Lidköping mm. Drygt 70 besökande räknade hembygdsföreningen till under eftermiddagstimmarna. Åtgången var stor på kaffe med hembakat och lottförsäljningen roade. Några som besökte torpet denna dag var Rune Sandquist med sin dotter Åsa, båda från Lidköping. Runes föräldrar har båda sina rötter på Kinnekulle. Rune berättade att han länge undrat var detta lilla torp fanns och nu var det första gången han gjorde ett besök. Dotter Åsa passade på att ta en vinstlott som resulterade i en påse hembakade kakor.
 Från Hällingsjö hade Marie-Louise Ericsson tagit sig, hon hade innan besöket varit i kontakt med hembygdsföreningen. Marie-Louise släktforskar och letar efter uppgifter om Neregården i Skagen, gården försvann i samband med laga skift men uppgifter om denna fanns framtagna inför hennes besök. Marie-Louise passade på att bli medlem vid sitt besök i torpet.

Trots väderleken kom många till torpet, föreningen hade låga förväntningar men ännu en gång så bekräftas intresset för bygdens historia.

Höstvandring kring Törnsäter
Lördagen den 5 september 2009 kl. 14.00  samlades drygt 90 personer på Österplana kyrkoparkering för att vandra ner mot
Törnsäter på Kinnekulles östra sida och tillbaka, en sträcka på ca 3 km. Vandringsledare för lördagen var Christer Johansson och Ingemar Green, båda aktiva medlemmar i föreningen.
Vid brotten på vänster sida vägen innan svängen från Österplana kyrka stannande gruppen upp, Bengt Sjöstedt berättade om sina barndomsminnen. Stenbrotten var i gång till slutet av 1950-talet, Bengt minns en man vid namnet Henning Björk som var lagbas i berget. När stenbrytningen upphörde fortsatte dock Björk att bryta sten och blev åtalad för detta. Björk som var en kraftfull person valde att vara sin egen advokat och vann målet.
Första anhalten var vid Sörgården 4 där den gamla Österplana småskolan finns på gården. I denna lilla stuga bedrevs undervisning i slutet på 1800-talet.
I Sörgården bor Lennart och Margareta Bengtsson sedan 1961, gården har gått i arv och det är nu sjunde eller åttonde generationen på Margaretas sida berättar Lennart. Det berättades också att gården friköptes 1795. I samband med laga skiftet flyttades gården till den nuvarande platsen. En oljemålning av M Raatikainen gjord 1918 fanns upphängd samt, fotografier visades, besökarna kunde se att huset förändringar genom åren.
Vandringen fortsatte mot de tre Sörgårdarna 1-3. Den gamla ladugården som ligger utmed landsvägen sägs vara den äldsta ladugården i trä på Kinnekulle, dock är det oklart hur gammal den är men torde vara från 1700-talet.
i de tre Sörgårdarna bor familjerna Thörnberg de berättade om sina gårdar och att Törnsäter by legat strax intill och då fanns även Millomgården och Masagården där. Dessa gårdar revs ner och en ny gård byggdes upp vid Törnsäter. På Sörgården bodde i slutet på 1700-talet Jaen Persson ”Kungen på Kinnekulle” tillsammans med sin hustru Maja-Stina Andersdotter och de lyckades skapa en förmögenhet av stenbrytning. Paret fick 10 barn och förmögenheten var så stor att varje barn fick var sin gård.
Vandringen fortsatte ner mot Törnsäter, som sedan snart 35 år bebos av Håkan och Ami Jönsson, de köpte fastigheten 1992. Gården har fått sitt namn efter lagman Törner som levde på 1100-talet. Malcolm Walter Hamilton uppförde huvudbyggnaden på1860-talet, 1914 överläts gården till Skånska Cement AB som använde byggnaden till disponentsbostad fram till år1975.
Håkan berättade att det varit omfattande odlingar på gården under lång tid, Bengt Sjöstedt berättade om sin far som var trädgårdsmästare på gården.
På vägen uppför kleven passeras platsen där den sista vargen på Kinnekulle sköts platsen benämns ”Vargalycka”. Sedan fortsatte vandringen mot Solhem där Ivan Sandell bor. Ivan berättade om huset och visade bilder. Ivans far Karl Sandell var byggmästare och lät uppföra huset år 1927. Karl född och uppvuxen i torpet Sandhagen som ligger ovanför Solhem. Vid byggnationen hade många åsikter om husets placering då det låg ovanpå klevbranten , då barnen kunde fara illa på plats. Som svar på detta påpekande Karl att han och hustrun inte skulle ha några barn, de fick sedan åtta barn och ingen trillade ner. Efter den senaste skogsröjningen som skett så ligger nu huset ljus och öppet. Ivan berättade att det förr var mörk skog runt huset och som liten pojke kändes denna skog hotfull. Han berättade om när han skulle gå till ”hemlighuset” på kvällen hur han kunde känna långa armar från skogen. Han brukade be sina föräldrar stå i farstun så han skulle känna sig tryggare, när han uträttat sina behov skrek han ”färdig”.

17-18 oktober -  Fototräff under en hel helg på Kinnekulle
I helgen, både lördag och söndag eftermiddagar visade föreningen bilder från ”Kûllen” och temat var arbetsbilder. På scenen fanns bilder blandat med arbetsredskap.  Även övriga bilder från bildarkivet fanns på plats. I de bildpärmar som presenterades var bilderna sorterade efter byggnader och de människor som hörde ditt. Tanken var att hålla samma sorteringsordning som på föreningens hemsida under byggnadsregistret. För de besökare som inte var bekanta med föreningens hemsida fick de en personlig guidad tur på Internet.

Många var de som sökte sig till bygdegården i Medelplana.  Som tidigare lockar denna fototräff inte bara besökare från närbelägna orten, denna helg kom besökare både från ost- och västkusten. Redan kl. 11.00 på lördagen knackade den första besökaren på och då var det två timmar kvar tills lokalen öppnades för visning. Från det att lokalen öppnades kl. 13.00 fanns besökare under hela eftermiddagarna och det fanns de som var besökare som kom båda dagarna.

Föreningen har under sommaren 2009 tagit flygfotografier. En flygkunnig medlem tog upp en fotografikunnig medlem och detta resulterade i ett antal flygfotografier över främst Västerplana och Medelplana. På denna fototräff visades dessa fotografier upp och detta var ett mycket uppskattat inslag. Att se sin hembygd från luften ger en ny dimension.

Maiken Dahlén från Vinning som har sina rötter från Västerplana Nolegården, hade med sig bilder och album. Bilder som Majken skänkte föreningen och även lånade ut för kopiering. Majken berättade att de bilder som hon inte har någon kunskap om väljer hon att skänka, dels för att få information om bilderna och att de hamnar i ”rätta händer”. Hon berättade även om sin morfar som kallades Stor August i Römossen, Medelplana. Hennes barndomsminne från torpet Gransäter där morfar bodde. En stark smakupplevelse finns fortfarande kvar i hennes smaklökar, detta var den smak som morfars päron hade.

Hon berättade även att hon promenerat den väg som går från Römossen ner mot Medelplana Ålderdomshem och hur hon då kände barndomens vingslag. Hon beskrev sina barndomsminnen lyriskt och föreningen uppmanade henne att teckna ner dessa minne och anekdoter.

Lennart Williamsson från Kållandsö besökte fototräffen på söndagen för att hitta information om var hans farfar William Johansson född 1874 och hans farmor Hedvig född 1876 bodde i Österplana socken. Lennart hade med sig kontraktet över försäljningen av Sörgården där hans farfar och farmor ägde 1/12, de sålde till Kinnekulle Kalkbolag. Kontraktet var från den 8 maj 1917. Lennart har sökt efter Sörgården även varit på besök, vid ett besök i Österplana socken konstaterade han att det fanns flera Sörgårdar – frågan är vilken av dessa Sörgårdar hans farfar och farmor hade del av? Föreningen tog uppdraget och fortsätter att leta, är det någon bland läsarna som vet, så uppmanas de att höra av sig.

Fototräffarna som hembygdsföreningen startade för 7 år sedan har mer och mer blivit hemvändardagar. En tradition och mötesplats för människor, flera besökare återkommer årligen och har bokat in fototräffarna i sina almanackor flera månader innan. Tack vare den information och de bilder som kommer in så kan vi  hålla vår hemsida levande.

Som en överraskning denna helg så bjöds alla kaffesugna på kaffe och våffla. Detta initiativ kom sig av att föreningen   blev utsedd till årets hembygdsförening i Västra Götaland år 2009. Föreningen ville tacka alla engagerade besökare och människor från bygden som bidragit med sin information och bilder från bygden.

Genomförda aktiviteter under 2008

1 mars årsmöte kl. 14.00 i Medelplana bygdegård. Kaffeservering, lotterier. Föredragshållare Gills Hellberg. Lördagen den 1 mars 2008 hölls årsmöte i Medelplana bygdegård och ett 30-tal medlemmar hade samlades.*
Styrelsen redogjorde för 2007 års genomförda aktiviteter, kassören redovisade de intäkter och utgifter som varit under det gångna året och att föreningen har fortsatt god ekonomi. Medlemsantalet hade ökat till 268 personer.
Styrelsen gavs ansvarsfrihet för det gångna året. Tre styrelsemedlemmar kommer att avsluta sina uppdrag. Föreningen har beslutat att minska antal personer i styrelsen för att bli mer effektiva i sitt arbete, som ny ledamot invaldes Christer Johansson från Hällekis.
Styrelsen gjorde ett allmänt upprop och uppmanade medlemmarna att anmäla sig som funktionärer till de olika aktiviteter som ordnas varje år bl.a. bygdevandringar, öppet-hus verksamheter, fotoutställningar mm. Alla som vill och kan medverka är välkomna, det finns uppgifter till alla som är intresserade, styrelsen tar emot intresseanmälningar.
Som ett exempel på hemsidans tillgänglighet för alla och en var, hände följande. Efter fototräffen i oktober 2007 med temat ”Bröllopsfoton” kontaktades föreningen av en scenograf från Saltsjöbaden som hade hittat reportaget från fototräffen. Scenografen undrade om hon kunde få låna ett bröllopsfotografi till Jämtlands länsteater, där skulle en pjäs om en 70-80 årig kvinna som skulle flytta till ett äldreboende sättas upp. Bröllopsfotografiet skulle vara från 1940-50 talet ett par i helfigur, det skulle sedan tryckas upp på tyg i storleken ca 2.15 m, fyra vepor skulle hängas på scenen. Efter lite funderingar fick föreningen fram ett originalfotografi som skickades till scenografen i samtycke med ägarinnan.  När föreställningen är slutförd så kommer vepan att skickas till föreningen, redan nu har två provexemplar skickats och på årsmötet visades dessa för medlemmarna. Årsmötet avslutades med kåserier av Gillis Hellberg från Falköping och även känd som morgonkåsör i Skaraborgsradion.
Gillis beskrev humorn och dess olikheter i det avlånga landet Sverige från Skåne till Norrland.
Humor beskrevs av Gillis ”Något oväntat som faller platt”. Allt från korta anekdoter i nutid och dåtid berättades, Gillis förmåga att berätta med olika dialekter gjorde historierna allt mer levande och underfundiga. En kvinna som Gillis kommit i kontakt med har själv berättat detta. Kvinnan som hade blivit blind på senare delen av livet och var engagerade i samhällsfrågor gjorde en gång ett studiebesök under en slöjdlektion på en skola, väl framme hos en elev kände hon på tyget och sa ”Är detta korsstygn”? Eleven svarade artigt ”ja”, nästa fråga från kvinnan ”Vilken färg är det” varpå eleven svarade ” Är ho färgblinner också"?”

3-4 maj medverkan i Vårrundan. Posseska skolan är öppen mellan kl: 10.00-18,00. Stenmusèet och Bruksmuseet är också öppna.

21 maj bygdevandring i Kestad med start kl. 18.30 vid kyrkan, guide Bengt Sjöstedt. Det  samlades omkring 55 personer för en bygdevandring i Kestad.  Detta var den första av årets vandringar som kommer att ske i Kestad, nästa vandring är den 30 aug 2008. Vandringen startade vid Kestad lilla sockenkyrka som är från år 1132, om årtalet är helt säkert finns inga belägg för med att kyrkan är från 1100-talet är inget tvivel. Kyrkan är byggd av sandsten från bygden, det sannolika är att det togs i kyrkans närhet för att undvika långa transporter. Det var bönderna som bröt stenen i kleven. Kyrkan har genomgått många restaureringar, valven tillkom på 1600-talet och är prydda med vackra målningar som visar rankor med änglar, gubbar och mängder med olika ansikten. Predikstolen som ännu finns kvar i kyrkan har sin historia, den såldes som ved till Bengt Magnusson för 50 öre detta var dock inte sant priset var hela 1 krona och 75 öre. Köparen hade i alla falla förståndet att inte elda upp predikstolen utan lät den finnas kvar i kyrkan och ännu pryder den sin plats.

I mitten av 1800-talet var kyrkan i mycket dåligt skick och Österplana gamla kyrka var nästa lika dålig, då beslöt man i de båda socknarna att bygga en gemensam kyrka. Kestadborna satte då som villkor att den nya kyrkan skulle byggas på en plats närmare Kestad. Samtidigt gjordes överenskommelsen att gudstjänst skulle hållas i Kestads gamla kyrka, så länge inte någon slags reparation behövdes, dock inte längre än 10 år efter det att den nya gemensamma kyrkan blivit färdig.
Redan när Österplana nya kyrkan stod färdig 1876 började kestaborna leta en utväg för att rädda sin kyrka. Man ansökte därför om att få riva endast koret, som var värst åtgånget trots att det var byggt på 1700-talet och då inte så värst gammalt. Genom att mura upp en ny gavelvägg fick man efter vissa smärre reparationer behålla resten av kyrkan till en lokal för kyrkliga förhandlingar. Tillstånd lämnades år 1883. När koret revs påträffade man grunden till ett tidigare kor. En närmare undersökning av denna grund genom utgrävning gjordes först 50 år senare av Riksantikvarieämbetet år 1936.
I samband med rivningen av koret deponerades 1889 en del värdefulla föremål från kyrkan till Västergötlands Fornminnesförenings museum i Skara bl.a ett mycket gammalt dopfunt av sandsten från omkring år 1100. Vidare deponerades en s.k. kalvariegrupp med den korsfäste Kristus och på var sin sida om honom Maria och Johannes. Depositionerna återlämnades  till Kestad kyrka efter dess tillbyggnad och restaurering 1959.
Ciceron för vandringen var Bengt Sjöstedt som till och från bott i Kestad, från sin barndomstid i byn berättade han om upplevelser och minnen. Bengts mor var lärarinna i småskolan under 40 år, from 1922 då skolan startade till dess att undervisningen upphörde 1962. Många barn blev det under åren allt som allt 345 stycken. Bengt beskrev Kestad som en väldigt lugn by till skillnad mot förr då det fanns affär, snickeri, skola mm. Innan laga skifte fanns 23 gårdar runt kyrkan och uppskattningsvis bodde ca 280 människor i byn, därtill skall man lägga ytterligare 5 gårdar som låg utanför själva bykärnan.  Idag bor ca 100 personer i Kestad.

Innan laga skifte kan man bara ana vilken process det var att samverka för at komma åt sina marker inför odling och skörd.  Markerna var styckade  i smala stråk vilket ofta skedde i samband med arv mm, i och med att lotterna var utspridda blev det också ohanterligt för bönderna att sköta sina marker. Den stora runda stenen ”Grannhalla” vittnar om en plats där byrådet hade sina sammanträden, där bestämde bönderna när och hur saker skulle ske. Fördelen med laga skiftet var att bönderna fick sina åkrar samlade på en plats och gården byggdes bredvid åkern. Då blev arbetet mer effektivt och varje gård producerade mer. Skiftet gjorde att bönderna inte längre var beroende av varandra på samma sätt som de varit tidigare i byarna, för nu låg ju böndernas åkrar längre från varandra. Man behövde inte längre gå över någon annans åker för att komma till sin egen och många vågade nu testa nya grödor. Men många av bönderna som fick flytta ut från byn saknade under hela sin livstid gemenskapen som de hade haft förut i byn.

I byn fanns tidigare ett mejeri och detta var byggt i vinkel och gick under namnet ”Vinkelstôva”, efter att detta lades ner byggdes en snickeriverkstad. Mannen som hade verkstaden tillverkade alla sina verktyg själv, bl.a. en bandsåg som var tillverkad av oxel. I korsningen vid kyrkan fanns även en kiosk. Korsningen blev en naturlig samlingspunkt för byns invånare. Vandringen fortsatte uppför Kalvhagsliden och stannade till vid den Berggrens affär, denna är sedan många år är nedlagd. Skolan på vänster sida som upphörde med undervisningen 1962.  Vid affären gick järnvägen Kinnemalma som tjänade fem gruvor och tre kalkbruk. Till varje kalkbruk fanns minst två arbetarbostäder med fyra lägenheter. Två lok fanns,  ”Grålle” som var ett elektriskt lok och kördes av Teodor Persson mellan åren 1908-1955 och ”Svarten” ångloket som kördes av Petrus Persson. Det berättades av att byns barn brukade stå och vänta på att loken för att få åka med. Var det endast föraren i loket så fick barnen åka, detta var en riktig ”höjdare”, var det två i loket blev besvikelsen stor och det var bara att lomma hemåt.

Som slut på vandringen fortsattes ytterligare några 100-tal meter till Marieberg. Maria Pettersson köpte ½ mantal av Gräppagården på platsen Marieberg, i samband med hennes emigrering till Amerika överlät hon bostaden och marken  till sina föräldrar. Ett kontrakt skrevs av Maria den 29 mars 1901 när hon skulle lämna över nyttjanderätten till sina föräldrar detta lästes upp på vandringen.Vid 20-tiden på kvällen var vandringen slut och lottdragning skedde. En mycket bra organiserad bydevandring som skapade intresse och nyfikenhet inför nästa vandring som sker den 30 aug 2008. Kvällen bjöd också på idealiskt väder – vädergudarna var på förenings sida.

8 juni fototräff i Lyran på Falkängen i samband med Falkängens dag öppet för visning kl. 10-18. Under dagen visades bild från Hällekis med omnejd, människor och byggnader mm. Temperaturen var hög, de som tog sig till Falkängen var få men de fick en god pratstund med funktionärer och andra besökare. Bilder säger mer än tusen ord - visst är detta ordspråk ett som stämmer in bra på våra fototräffar.

27 juli Öppet hus i soldattorpet Västerplana. Trots hettan hade ett antal besökare letat sig till vårt soldattorp i Västerplana. I skuggan under de stora träden och inne i det lilla torpet bjöds på behaglig svalka. I trädgården serverades kaffe med hembakat enligt tidigare års traditioner, det såldes även lotter.

En familj som tagit sig från Göteborg för att besöka torpet var familjen Widell.  Barnbarnet Susanna Eriksson som startat släktforskning inspirerade familjen att ta turen till Västerplana denna söndag.  Susannas morfar Göran Widell som fanns med på resan, berättade att hans farfar Johan Widell hade bott i torpet i slutet på 1800-talet.  Johan Widell var en av sönerna till siste soldaten Sextus som bott i torpet.Med på denna Kinnekulle-resa fanns även Susannas mamma Marie Eriksson (född Widell) och mormor Ingrid Widell.

Torpet är i stort behov av restaurering, taket och ytterväggarna vittnar om detta. Putsen på ytterväggarna flagnar och kalkstenen vittrar sönder. Kinnekulle Hembygdsförening som har nyttjanderätten av detta unika torp behöver hjälp att renovera torpet innan det blir för sent. Kunskap om hur man renoverar och vilka material som skall användas är viktigt för att bibehålla torpets unikum, berättar ordförande Gill Bengtsson. Gill berättar att Hembygdsföreningen kommer att prioritera en aktiv satsning för att ”rädda soldattorpet” bl.a. genom att försöka få torpet K-märkt.

I Västerplana dåvarande socken fanns tidigare fem soldattorp dessa var, Åtorp 399, Kranshagen, Forstena, Stålarp och Jonsbol.n. Detta torp är inte bara av intresse för Kinnekulle utan en del av Sveriges historia, totalt fanns mellan 35.000 – 40.0000 soldattorp. I samband med att Indelningsverket upphörde 1901 såldes många torp och är idag sommarbostäder.

30 augusti Solen sken och i Kestad mötte ett 50-tal vandrare upp för att ta del av vandring nummer två i Kestad. Några hemvändare hade tagit sig till Kestad, ända från Göteborg fanns en syskonskara på tre personer. Denna gång anordnades vandringen på Anemossen med utgångsplats från det gamla Missionshuset. I Missionshuset fanns skolkort från åren 1922 – 1961, alla dessa år var Stina Sjöstedt småskollärarinna i byn. Denna samlingen skolkort drog många blickar till sig bl.a. Lennart Ljungqvist som nu bor i Götene och Kerstin Wärlegård (fd. Jonegård) båda  har varit uppvuxen på Storegården och nu boende i Kumla.
Börje Fredriksson med hustru Margareta som idag bor på Rännagården, berättade hur byn hade förändrats sedan han kom till dit 1964. Börje känner sig nu som en riktigt kestadbo efter 44 år.  År 1975 köpte de Storegården vid denna tid fanns fem gårdar utmed vägen, idag har parets son tagit över Storegården och detta är i stort den enda kvarvarande gård på Anemossen.
Efter laga skifte förändrades mycket i Kestad och även i andra byar. Markgränser flyttades, gårdar flyttades och byggdes upp på nytt. Då fanns ingen byggvaruhandel i byn, material till byggnationen hämtades i skogen och i marken fanns sten. Förändringen bidrog säkert till att även det sociala livet förändrades. Varje gård hade nu möjlighet att sköta sig själv då man hade sin gård och sin mark runt sig och var inte beroende av andra som tidigare. Kyrkan låg i malpåse, i slutet på 1880-talet byggde Österplana och Kestad socknar en gemensam kyrka. Den gamla sockenkyrkan blev sedermera upprustad.
Vandringen gick vidare till Tån, där hantverkare, dagsverkare och mindre belevade bodde. På Tån fanns också byns fattigstuga. På vägen till Tån passerades Grevebacken. Där bodde för länge sedan en skräddare som påstod att han var adlig, vilket inte var otroligt då han förde sig mycket fint. Skräddarens boställe blev därmed Grevebacken vilket var ganska logiskt. Förr fick ofta byggnader och platser namn efter människor som bott och verkat där.
Ingrid Lindqvist från Mariestad hade tagit sig till Kestad-vandringen. Hon berättade att hennes farfar och farmor bott i torpet Tåstorp.  Farfadern var snickaren Anders Gustav Lindqvist och var född i Törnsäter år 1853. Han var snickarlärling i Lidköping i 3 år. Efter gesällbrevet gick han till Mariestad. Anders flyttade till Kestad år 1878 till torpet Tåstorp, där  fanns både bostad och snickarverkstad. Anders gifte sig med Ulrika Maria Lundgren från Ullervad samma år som de flyttade till Kestad. År 1909 flyttade familjen till Götene.
Mot Arntorp fortsatte vandringen, några kanske trodde att man var på väg till Arns boning men så var inte fallet. Romanfiguren Arn har ju nästan blivit en levande legend. Det berättades dock ett antal turistbussar har letat sig fram på den lilla grusvägen mot Arntorp.*
I Kestad har det funnits fem soldattorp, idag finns fyra kvar. Inget finns kvar som vittnar om soldatfamiljens hårda liv i torpen. Husen har renoverats och byggts ut efter dagens behov.
Järnvägen Kinne-Malma satte sina ”spår” i byn och användes främst för transport av kalk till Hönsäters hamn. Senare såldes järnvägen till VGJ Västergötland –Göteborgs Järnvägar och då innebar det att människor på landsbygden fick möjlighet att lätt kunna ta sig till andra orter för att hitta jobb. Ökade transportmöjligheter medförde naturligtvis att landsbygden avfolkades. Visst kan man vara nostalgisk och drömma, hur hade det sett ut om järnvägen funnits kvar idag, kanske hade människorna kommit tillbaka.
Vandringen fortsatt över den gamla järnvägsbanken och tillbaka till Missionshuset där kaffe med dopp intogs.

18-19 oktober -  Fototräff under en hel helg på Kinnekulle. Träffen lockade omkring 500 personer, till skillnad mot tidigare var fototräffen öppen både lördag och söndag.  Temat för fototräffen var torp och gårdar på Kinnekulle. På väggarna i lokalen fanns många gamla och nya bilder på byggnader som finns och som funnits.  På podiet exponerades flygfotografier och några kinnekullebor hade plockat ner sina tavlor från väggarna hemma och tagit med dem till fototräffen. Flygfotografierna visar tydliga förändringarna som skett under åren på ”Kôllen”, borta är en del byggnader och nya har kommit till.
Denna fototräff hade locka många hemvändare till Kinnekulle, allt från Höör i Skåne, Gråbo och Nyköping m.m.  Syskonen Magnusson som har sina rötter från Hulegården i Medelplana hade stämt möte i bygdegården, Helena från Höör, Hans från Lidköping och Margot från Mariestad. Helena hade även med sig bilder som hon lånade ut till Hembygdsföreningen för avskanning.
Klasskamraterna Gill Bengtsson från Västerplana, Ulla Olsson från Hällekis och Maj-Lis Rosén från Nyköping hittade varandra i vimlet, detta var ett oplanerat möte och väldigt uppskattat vilket kunde tydas av de glada skratten som hördes från dem.
Från Gråbo kom Barbro Johansson som letade efter torpet Månstorp i Medelplana socken. I torpet hade hennes mor och syskon samt morföräldrar bott.  Barbro hade aldrig sett torpet på bild och var väldigt nyfiken om föreningen hade någon bild på detta. Efter ett sökande hittades torpet och nu behöver Barbro inte längre fundera på hur Månstorp såg ut.
Fototräffarna har mer och mer utvecklats till en mötesplats för människor, många bokar in möten andra mötes och språkar. En tradition på Kinnekulle som knutit ihop människor och som blivit något av en hemvändardag för många.
I köket gick våffeljärnen varma och propparna i säkringsskåpet fick bytas med jämna mellanrum. Alla kaffegäster fick dock sina våfflor, även om de fick vänta en liten stund.
Summeras kan att helgen har varit en lyckad tillställning för både besökare och hembygdsföreningen. Som tidigare citerats ”En bild säger mer än tusen ord”.

Stenmuséet är öppet för besökare hela sommaren. Kontaktperson för de flesta aktiviteterna: Gill Bengtsson, 0510-54 20 92.

Genomförda Aktiviteter 2007

Här presenterar vi de planerade aktiviteterna som föreningen kommer att genomföras och vad som hänt under 2007. är du intresserad att delta så är du välkommen.

10 mars             Årsmötet i Medelplana bygdebård kl.15.00 . Ett 50-tal personer hade sökts sig till föreningens årsmöte lördagen den 10 mars 2007. Verksamhetsberättelsen för 2006 godkändes och kassören redogjorde för föreningens ekonomi. År 2006 var ett år som inte gick med plus och detta beror dels på att drygt 11.000 kr har investerats i Ljungs Stuga i Hällekis, främst yttre arbeten. Medlemsantalet stiger och är nu är vi 262 stycken. Ordförande slog ett slag för att få flera aktiva att medverka på de kommande planerade aktiviteterna -  alla är välkomna och alla behövs. Ingen förändring i styrelsen och alla fortsätter på sina uppdrag år 2007. From 2008 beslöts om en höjning av medlemsavgiften till 100 kr per medlem.

Som avslutning på årsmötet visades filmen "Gum - Skuggor från förr" som gjorts av Leif Crona. På Gum har det troligtvis stått ett stort stenhus tillsammans med eller ihopbyggt med en kastal, ett torn. I filmen intervjuas Göran Liljeroth som skrivit boken "Gum -Svea rikes navel", hans teori om att Svea rike funnits på Gum delas inte av alla historiker. I filmen intervjuades även personer som bott på gården eller varit på gården hur de varit med om underliga upplevelser. Några besökare på årsmötet kunde även bekräfta att de har en olustkänsla när de är i dessa trakter kring gården Gum. En spännande film som troligtvis födde intressen hos årsmötesbesökarna. Vill du veta mer om Kungsgården Gum, klicka här

Mötesdeltagarna samlades efter mötets avslutning kring kaffebordet för en språkstund och lotteridragningen - Lotterierna som genomfördes förra året var en mycket god inkomstkälla för föreningen.

20 mars            Linné-cirkel i Medelplana bygdegård kl. 18.30. Linné-kännare Bertil Ström blir vår ledare.     Vi träffas 5 ggr; 20/3, 3/4, 17/4, 8/5 och 22/5. Anmälan och förfrågan till Annki Alneman, Studieförbundet Vuxenskolan 0511-592 90 eller 594 90 till Inger Rosengren 0510-54 08 81. Kostnad 350 kr. Kaffe med dopp till självkostnadspris

21 april            Fototräff i Medelplana bygdegård tema för dagen "Fruntimmer på Kinnekulle". Fruntimren var många och alla de andra bilderna fanns på plats. 
Ute var vinden kall och många sökte sig till vårens fototräff som anordnades av Kinnekulle Hembygdsförening i Medelplana bygdegård lördagen den 21 april 2007. Flera 100-tal personer sökte sin in i värme och stannade länge för det fanns många bilder att beskåda. Temat för dagen var ”Fruntimmer på Kinnekulle” men som tidigare fanns hela föreningens bildarkiv på plats som har öka med drygt 300 bilder sedan förra träffen. Många nya bilder på fruntimmer hade inkommit så detta blev ett givet tema för dagen. Skol- konfirmationsbilderna är av stort intresse för besökarna. Ett stort antal skolkort från den Possiska skolan i Hällekis har inkommit, dessa kommer att sättas upp och visas i samband med Vårrundan den 5 maj då skolan har Öppet-hus. Possiska skolan startade innan den obligatoriska skolplikten lagstadgades.
Börje Johansson och hans hustru Maj hade tagit sig från Lidköping upp till Kullen för att överlämna en bild. Bilden var från 1942 och tagen i samband med folkskolans dag som då firade 100 års jubileum. Bilden togs vid Medelplana Prästgård och på den finns kinnekullebarn, 84 personer och 83 av dessa var identifierade, nu saknas sista pusselbiten, såväl hembygdsföreningen och Börje vill få läsarnas hjälp att identifiera den sista personen.

Naturfotograf och naturvårdare Håkan Pettersson visade sina fotoalster som var kopierade på akvarellpapper, mycket effektfulla bilder som många beundrade.
Fototräffen öppnade sina portar kl.11.00 och många stannade stor del av dagen för att botanisera i bilder och information. En tilldragelse var den torpinventering som fortgår på Kinnekulle, många släktforskare och torp-ägare kan här söka information. Många nya ”Kullebor” sökte sig till fototräffen för att få veta mer om sitt hus och de människor som bott där, kanske hittade man någon gammal bild eller så träffande man någon som kände till stället. Fototräffarna har blivit en träffpunkt för bekanta och släktingar, även förbipasserande som såg att kaffe med våffla serverades i bygdegården tog tillfället i akt och stannade till.
En lyckad dag för besökare och anordnare, nästa fototräff i oktober kommer att ha temat ”bröllopsfotografier” och naturligtvis presenteras övriga bilder. Föreningen uppmanar dig redan nu att leta i byrålådor efter fotografier från förr och nu.

5-6 maj             Vårrundan med öppet hus i Possiska Lancasterskolan öppet hus mellan kl. 10-18, vi öppnar den gamla skolan under Vårrundan och ger alla intresserade möjlighet att uppleva en unik skolmiljö från början av 1800-talet. 

24 maj           Bygdevandring i Linnés fotspår – Västerplana äng ca 100 personer sökte sig Västerplana äng den 24 maj 2007 kl. 18.30. Kinnekulle Hembygdsförening hade anlitat vandringsciceron Bertil Ström och detta lockade många. Starten skedde vid det gamla kalkbrottet Kakeled och på rad tog sig alla ner till ”Ängen”. Västerplana äng är endast en bråkdel av tidigare äng som funnits Ängen beskrevs också av Linné i hans Västgötaresa 1746. I Linnés beskrivningar anges ängen som rikligt beväxt med allehanda lövträd (bl.a. björk, al, ek, körsbär, apel, ask, asp, lönn och lind) och buskar (bl.a. hassel och nypon). Naturreservatet är en av få kvarvarande ytor av den tidigare ängen som undgått uppodling under 1800- och 1900-talen.Ängen ägdes av Medelplana, Västerplana och Gums byar samt Blombergs sätesgård och sträckte sig från klevkanten vid Vänern ända upp till Västerplana kyrka.  På håll kändes doften av ramslöken, när vi kom in i reservatet möttes vi av ett vitt täcke, som om ängen vore i sin vinterskrud, men så var inte fallet det var ramslöken som var i full blom. Innan ramslöken kom fanns vitsipporna på plats och efter ramslöken kommer skogsbingen som redan nu står och väntar på sin tur. Många andra växter fanns att beskåda både blommor, träd och buskar. Förr fanns mer hassel på Ängen nu är ek och ask det vanligaste, asken är trädens konung kommer sist och lämnar först ett gammalt talesätt är också ”Ek före ask blir slask (=regn), ask före ek blir stek(=torrt)”, detta skulle innebära att sommaren 2007 kommer att bli regnig. Vandringen styrdes mot Hastings kyrka, Bertil Ström som benämner denna plats som Hesslings kyrka har denna förklaring till namnet och platsen. Området kring Hesslings är bevuxet med hassel vilket också omnämns i Linnés beskrivning, att det skulle funnits en kyrka på denna plats är osannolikt, för att citera Ström ”Om det hade legat en kyrka vid denna plats så vore den lika felplacerad som Österplana kyrka”, med detta menade han att en kyrka skall ha en kyrkogård med gravar runt sin byggnad. Platsen är den högst belägna punkten utmed sandstenskleven och om man tittar upp mot den från sjösidan ser man detta landmärke. Det finns andra platser i landet t.ex. Stora och Lilla Trollkyrka i Tiveden som även har benämningen ”kyrka” men inte tjänat som detta men ett uttryck för något högt. Hesslings kyrka är dock en märklig plats och värd att besöka gärna vid solnedgång, vandringen avslutades i samband med att alla stannade till vid Hesslings kyrka och tog fram sina fikakorgar. En spännande vandring som gav många nya kunskaper att bära med sig i livet och mer intresse för naturen föddes hos många.

17 juni               Falkängens dag. Föreningen har visning på Lägenhetsmuseet och Bruksmuseet samt en extra fotoutställning

22 juli                Soldattorpet i Västerplana, öppet hus för alla intresserad och möjlighet att fika mellan kl.  13.00-17.00. Det gamla torpet som är det enda av de fem soldattorpen som finns kvar i sitt ursprungliga skick byggt på 1700-talet. Långt över 100 personer kom till torpet denna dag, vädergudarna hade föreningen på sin sida inte en droppe regn trots att dagarna innan och dagarna efter var regnfyllda. De flesta besökare passade på att köpa kaffe med hembakat och lotteriförsäljning gick strålande, troligtvis lockades många av vinsterna som var hembakade kakor av alla de slag. Både unga och gamla kom till torpet under dagen, en omtyckt tradition anser många som ser denna dag som en mötesplats för släkt och vänner. 

11 augusti        Linnévandring II. Vi genomförde en av våra populära bygdevandringar i Västerplana stenbrott. Vandringen kunde genomföras med hjälp av lokala markägare och jordbrukare, elstängsel stängdes av, betesdjuren hänvisades till andra beteshagar. Ett 80-tal vandrare kunde utan bekymmer passera över de olika stenbrotten och betesmarkerna.
Syftet med vandringen var att visa de tidigare stenbrotten ovan kyrkan i Västerplana, en ort som under århundraden har präglats av stenens bearbetning. Vandringsledare Hjördis Bengtsson beskrev den stenbrytning som funnits på orten på ett mycket trevligt och personligt sätt. Under vegetationen kunde man ana de ”gator” som blivit under stenbrytningen, på de uppschaktade jordmassorna mellan ”gatorna”odlades marken enl. Hjördis.
Gästciceron Bertil Ström, en av Sveriges största Linné-kännare berättade om faunan, röllikan en medicinalväxt som bl.a. används som bot mot springmaskin tog man detta i ena änden så kom masken ut i den andra ändan. Ström berättade även om Carl von Linné och hans lärjunge Pehr Kalm som varit på genomresa. Ström citerade Linné ”Skadan är, att lantmannen mycket skämmer sin äng och åker med dessa stenbrotten, utom det han härigenom försummar sin åkerbruk”, vad Linné säkert menade med detta var att han tyckte att marken skulle återställts efter stenbrytningen.
Vandringen startade vid den tidigare småskolan och nuvarande tygaffär Annexet där en utställning av stenhóar, där fanns allt från den lilla kycklingahón till den större hästhón, dessa hade John Bengtsson tillverkat. Strax före starten upphörde regnet en blå himmel och strålande sol följde vandrarna över stock och sten. Den första anhalten var smedjan som legat mellan Annexet och Kvarnåsen, denna var i drift fram till 1940-talet. Vidare gick vandringen till stenbrotten ovanför kyrkan, på vägen dit gjordes ett uppehåll vid en av de stora fornlämningarna ”Knôllen”, Hjördis berättade att denna lämning var plundrad men vid Torlagården har lämningar tidigare hittats och tillvaratagits. Vid stenbrotten ovan Västerplana kyrka togs på 1600-talet sten till Mariestads domkyrka. I Västerplana tillverkades ca 844 milstenar detta mellan åren 1706-1715. Att stenbrytningen blev så stor i Västerplana berodde på att stenen var av bra kvalité och lätt att komma åt.
Slutmålet för vår vandringen var det bortglömda fornminnet Höge Hall. I den orörda havreåkern hade bonden gett löfte om att vandringen fick gå då hjortarna ändå hade kalasat på skörden. Likt en myrstig genom havreåkern slingrade sig vägen till den märkliga stenen som ingen vet något om, en hel del funderingar finns varför stenen står där majestätiskt. En teori om stenen är att den fungerat som en fornhistorisk kalender som baseras på solnedgången under hela sommarhalvåret. Om det kan bevisas att solobservationer har utförts på detta sätt måste Höge Hall betecknas som en genial kalenderkonstruktion som överträffar berömda Stonehenge i södra England, men om detta tvistar de lärde. Vandringen avslutades med fika i gröngräset.
En vandring som många uppskattade då den guidades genom mark som vanligtvis inte är tillgängliga då både elstängsel, djur och grödor sätter stopp för besökare.

20 oktober         Fototräff i Medelplana bygdegård kl. 11-17. Fotografierna visade brudpar från förr och nu. De äldsta fotografierna var från sekelskiftet 1800-1900-tal till nutid på stranden med både brudpar och präst barfota i vit sand i Zanzibar.

Ett tema som lockade många och ett par som lämnat in sitt bröllopsfoto var Maj-Lis och Rune Larsson frånTorlagården i Västerplana. I Västerplana kyrka skedde bröllopet för 25 år sedan kronan som Maj-Lis bär är Medelplana - Västerplana församlings nya krona. Rune berättade att tidigare var det herrskapsfolket som fick gå genom norra dörren och rakt fram mellan bänkraderna, Maj-Lis och Rune var bland de första bland det vanliga folket som fick skrida fram mellan bänkraderna.
Fred Johansson från Lidköping uppfödd i Västerplana på Skattegården visade stolt upp sin farfar Viktor och farmor Edla Johansson unika bröllopsbilder som var inglasade.
Maj-Britt Svensson, hade även lånat ut sitt bröllopsfotografi samt ett fotografi på sig själv som brud, giftermålet skedde 1950 och maken hette Birger ceremonin skedde i Hjällstads kyrka utanför Moholm

Bengt Johansson född i Gössäter och nu boende i Vara har stort intresse för Kinnekulle och dess bygd, han lånade ut sitt material till föreningen om Kinnekulle och dess geologi. I materialet framgår det hur bergarterna på Kinnekulle har använts, två geologiska kartor fanns även till beskådning. Till det exponerade materialet fanns även en mapp med fotografier och information om människor skötte verksamheten på Utsiktstornet under 1920 - 1940-talet.

Signifikativt för denna fotoutställning var de besökare från andra hembygdsföreningar som ställde frågor om hur vår föreningen lyckats aktivera både medlemmar och besökare och de fick lite tips med sig. Föreningen är mycket tacksam för den information som lämnades både muntligt och skriftligt om de fotografier som vi fått låna.

Aktiviteter  2006

Här nedanför finns en presentation av våra aktiviteter som genomförts under året, som vanligt stora uppslutningar på vandringarna och fototräffarna.

Genomförda aktiviteter 2005

6 mars        Årsmöte i Medelplana bygdegård kl. 15.00. Efter årsmötet besöker föredragshållare Uno Bohman från Skara föreningen och talar samt visar bilder på temat "Några Kinnekullebesökares iakttagelser och funderingar genom tiderna".

9 april       Fototräff i Medelplana bygdegård mellan kl. 11-17. Denna dag visas fotografier från föreningens bildarkiv. Har du fotografier hemma som du vill låna ut eller lämna till föreningen tag gärna med dem till träffen denna dag. Kaffeservering, läs mer

7-8 maj    Posseska skolan i Hällekis håller öppet mellan kl.12-18, den gamla skolan från 1800-talet öppnas och visas för besökare som vill ta ett steg tillbaka i historien. Denna visning är ett av inslagen i "Vårrundan" på Kinnekulle.

7-8 maj   Stenmuseet i Medelplana har öppet mellan kl.10-18. Museet visar stenfynd från Kinnekulle mm. Detta är ett inslag i "Vårrundan" på Kinnekulle.

18 juni     Bygdevandring i Österplana med Inga-Britt Norisamaa. Samling kl. 14 på parkeringsplatsen vid   kyrkan. Tag med kaffekorg. Detta är ett inslag i "Österplana-dagarna" i samverkan med Naturskyddsföreningen och Svenska Kyrkan.

9 juli        Hemvändardag i Falkängen, Hällekis kl.11-17, Falkängen hade öppet som vanligt mellan kl. 10-18. Hembygdsföreningen visader bilder från förr och nu och en tipspromenad var ordnad genom samhället. Den höga temperaturen under dagen medförde att promenaden förkortades inom Falkängens eget område för att få några som orkade ta sig runt banan.Syftet med dagen var att hitta en mötesplats för de personer som återvänder till sina hemtrakter och för att få möta gamla vänner och bekanta. Ett 100-tal personer besökte hemvändardagen trots att kvicksilvret pendlade upp till 30 grader. Föreningen visade bl.a. delar av sitt bildarkiv, bildspel över Hällekis brukssamhälle, torpinventering och släktforskningsmaterial. En tipspromenad på ca 2 km genom samhället fick omdirigeras p.g.a. värmen och förlagdes på Falkängen Hällekis Musikkår som bidrog med musiken på eftermiddagen fick dra sig ner i skuggan för att kunna genomföra sin repertoar. Troligtvis drog sig många ner till strandkanten för att hitta svalkan istället för andra aktiviteter men trots allt gav denna satsning mersmak för föreningen.

24 juli     Öppet hus i soldattorpet, mellan kl. 13-17. Det gamla soldattorpet från 1700-talet visar sin unika miljö. Kaffeservering.

13 aug.   Bygdevandring i Rörmossen. Cecilia Waern och Gill Bengtsson  leder vandringen. Samling kl. 14 på parkeringsplatsen vid Munkängarna. Medtag kaffekorg.

15 okt.    Fototräff i Medelplana bygdegård kl.11-17. Kaffeservering. Öppnade åter sitt bildarkiv. Som vanligt var träffen välbesökt, uppskattningsvis 300-400 personer som hade tagits sig till fototräffen i Medelplana bygdegården. Många besökare ser detta som en av Kinnekulles traditioner och kommer inte enbart för att leta bilder utan även för att träffa gamla bekanta och även smaka på de goda våfflorna som serveras med kaffe..